Lite lördagsmusik

 2018-04-07    14:36:41   av:hippieflikka
Lite blandad go musik såhär tillsammans med en öl är inte helt fel :)



 
 
 
 
 
 
 

Älskade Molly - R.I.P.

 2018-03-04    10:04:34   av:hippieflikka

Igår lördag var det exakt 8 månader sen Nemo var på blå stjärnan.... Jag hade tänkt gå på spelning för att försöka undvika att tänka på det hela.... men fick istället vara med om nåt ännu värre....

Vid 13-tiden efter att jag dammsugit och städat hos Molly märkte jag att hon inte riktigt var sig själv...

Så från klockan 13 till 22.15 tillbringade jag i stort sätt all tid i köket, bortsett från några korta rökpauser eller liknande.
Jag satt med henne i knäet i timmar, kollade till henne stup i kvarten under de få pauser jag tog osv. Hon kom fortfarande fram och tiggde morot när jag öppnade kylen på men allt efter dagen gick blev hon sämre. På eftermiddagen blev det mer och mer tydligt att det handlade om något neurulogiskt, förmodligen stroke/hjärnblödning/hjärnhinneinflamation eller liknande.

En av alla stunder i mitt knä under dagen..
 

Hade det varit en vardag hade jag åkt direkt till smådjurskliniken, jag har alltid tagit ansvar och aldrig velat att mina djur ska lida. Men nu var det tyvärr inte så "enkelt". Dels går inte bilen att köra och även om vi skulle fått låna nån annans bil så är det svårt att veta om hon ens skulle klara en lång bilresa till Blå stjärnan i Göteborg. Och när Nemo var allvarligt sjuk och var där för 8 månader sedan var det väntetid på ca 7 timmar (nu är det kanske inte sån lång vämtetid för kaniner men ändå, tänk om det hade blivit att hon dog i bilen/väntrummet elr liknande - det hade jag såklart inte heller velat - å andra sidan var det ett helvete att genomgå det som skulle ske senare)..

Förutom att hon uppenbart var påverkad allmänt så "svajjade" hon lite då och då med huvudet, gungade lätt med kroppen, balansen var inte helt med henne och hon vare sig åt eller drack.
Hon låg större delen av tiden i mitt knä och ville inte ens gå ner därifrån (vanligtvis brukar hon alltid vilja gå ner efter en liten stund och se om hon får något gott). Inte heller pussade/slickade hon mig som hon annars brukar göra flera gånger på en vanlig dag...

Molly uppenbart sjuk :( 

Sen känner man ju sina djur, så jag visste redan från början att något var fel och att det inte skulle gå att behandla. För trots allt så skulle Molly ändå fylla 9 år nu i mars och av den anledningen skulle jag inte ens utsätta henne för någon behandling som förmodligen ändå inte skulle ge resultat (gjorde lite efterforskningar). Jag ställde givetvis in alla tankar på att gå på nån spelning och försökte förbereda både mig och Molly att tiden var inne.

När hon på kvällen låg i mitt knä en av alla gånger och nästan sov sa jag allt jag ville säga, som hur glad jag har varit över hur hon utvecklades och hur vår relation blev.
(När Nelly fortfarande fanns var Molly nämligen väldigt skygg - men som ensamkanin utvecklades hon enormt och blev väldigt social och kom alltid springandes till mig så fort jag gick in i köket och varje gång jag öppnade kylen eller var i köket en längre stund satt hon nedanför kylskåpet och tiggde.)
Jag sa hur glad jag var över att jag har fått vara hennes matte och vilken tur jag hade som såg den där annonsen på blocket om två 7 månaders kaniner som behövde ett nytt hem så dom inte skulle avlivas. Jag bad henne hälsa Tuss och Nelly och Nemo... sa att vi ses igen och upprepade gång på gång hur mycket jag älskade henne.
Jag sa att hon kämpat på bra men att hon också nu hade tillåtelse att få somna in efter 9 långa år. Såhär i efterhand önskar jag att hon lugnt och stilla hade somnat där och då, för det hade varit ett värdigt slut.

En trött och utmattad Molly låg större delen av kvällen i mitt knä... 


Men så blev det inte.
Till slut gick hon försiktigt ner från mitt knä och satte sig i lådhuset. Jag tog en rökpaus och skrev några fler uppdateringar till Johan. Sen gick jag in och satte mig i köket igen (denna gång hade jag tagit med mig en filt o ett par kuddar för min rygg då jag visste att jag antingen skulle behöva spendera natten i köket och vaka över henne eller att slutet snart skulle ske...).

Jag tog upp henne i min famn och såg då att hon bajsat, men det inte de vanliga små pluttarna utan istället en stor klump...detta var runt 20-tiden på kvällen.. Jag satt en bra stund och rengjorde och tog bort allt. Molly verkade knappt medveten om vad som skedde och hon var väldigt utmattad och trött..
Jag försökte sedan sätta ner henne igen då jag ville se om hon kunde röra sig lite eller om ville bajsa igen... Hon hade stora svårigheter att bajsa (det kom ett par vanliga pluttar) och jag gissar att den där "klumbajsningen" hade gjort saker och ting värre i huvudet för henne för efter detta gick det snabbt utför.

När klockan var runt 21.45 kunde hon inte längre gå själv, och när hon försökte stå ramlade hon på sidan.... jag la henne direkt i filten och hade henne mellan mina ben.... När klockan blev 22 bara jag grät och grät och grät... och sa hela tiden förlåt... för jag har aldrig någonsin velat utsätta mina djur för lidande men vid den tiden började plågorna... hon fick små krampanfall och hade svårt att andas... men hjärtat fortsatte att slå och den stunden kommer jag aldrig att glömma och jag vet inte hur jag ska kunna förlåta mig själv heller för inget djur ska behöva dö i plågor (och jag önskar inte min värsta fiende att behöva se något sådant heller)... Efter nästan en kvart gav hjärtat slutligen upp...

När slutet var nära och innan den värsta stunden inträffade..
 

Johan hade tack och lov varit med mig i telefon under tiden det hände vilket var skönt för egen del då jag ju själv nästan fick panik när jag maktlös bara kunde se på medan min älskade Molly led... Efteråt ringde jag även pappa som tröstade mig och lyssnade. Han trodde också det handlade om en stroke/hjärnblödning/hjärnhinneinflammation iom Mollys ålder och symptom... och han försökte trösta mig lite med orden att Molly förmodligen inte led nåt större under dagen/kvällen och att den där sista kvarten av lidande egentligen inte är så mycket om man ser till hur bra hon har haft det i 9 år...

Det må vara sant, och jag vet att hon har haft en jättebra liv hos mig och att jag alltid har tagit hand om henne/mina djur bra, men hon förtjänade inte att behöva avsluta sitt 9-åriga liv på ett sådant sätt. Och det kommer jag alltid behöva bära med mig..

 

Nu klarar jag knappt att gå ut i köket längre. Precis som i början med Nemo, att jag aldrig somnat i sängen utan att höra hans andetag i samma rum, har jag heller aldrig behövt gå ut till ett tomt kök. Utan en glad skuttande Molly som möter mig och vill ha frukost. Eller som svarar genom att slicka mig när jag sagt att jag älskar henne och frågat om hon älskar mig...

Idag är det 8 månader sedan Nemo försvann från mig.
Idag är det en dag sedan Molly försvann för mig.

Jag ångrar inte för en sekund att jag skaffat djur, för de har givit mig så otroligt mycket, mer än vad många människor någonsin kunnat ge mig.

Men fy fan vad tungt det är just nu.
*Gråter*

Kastar du kastanjer på mig och min hund får du med mig att göra...

 2016-08-16    09:32:00   av:hippieflikka
Kom på att jag ju faktiskt har den här gamla bloggen så kanske dags att försöka skriva nån gång också... har dock en tendens att bli rätt långrandig när jag väl börjar skriva haha... 

Kan börja med att berätta lite om vad som hände igår, jag skällde nämligen ut några ungj-vlar (sorry, men jag är inget fan av barn som dessutom beter sig på sånt sätt). 

Jag va ute med Nemo och vi gick bland annat förbi lekplatsen i badhusparken. Några barn satt vid bordet några meter ifrån oss, innanför lekplatsen medan jag och Nemo gick på gångbanan (vid turistbyrån) bredvid. När vi gick förbi barnen märkte jag att de kastade kastanjer på/mot oss, ingen som träffade men tillräckligt så att Nemo fick hoppa undan för att inte få en på sig... och som alla säkert redan vet... mina djur är mitt allt och jag gör allt jag kan för att skydda dom... 

Så jag vände mig till ungarna och "frågade bestämt" om de kastade kastanjer på mig och hunden (för allvarligt talat så undrade jag om de verkligen var så "dumma" att de kunde göra en sån sak bara några meter ifrån oss och dessutom hade de fortfarande kastanjer i händerna. Jag menar, inte så alltså, men jag trodde meningen med nåt sånt "bus" va att inte bli upptäckt elr åtminstone inte visa så tydligt att man är skyldig)
Jag sa sen till dom att man inte gör så, man kastar inte kastanjer på nån som går förbi och då rakt inte på ett djur, hunden kan bli rädd osv. Dom skyllde på varandra och satt mest och fnittrade, tyckte väl det va roligt att lilla jag sa till dom eller nåt. 

Sen fortsatte jag och Nemo gå och vid övergångsstället vände jag mig om och kollade på ungarna. Då ser jag hur den ena (äldsta?) tar en kastanj och kastar med full kraft mot mig och Nemo...
Då jävlar var gränsen nådd kan jag säga.
 
Egentligen ville jag bara ta upp kastanjen och kasta den hårt i huvudet på ungarna... men då skulle jag ju inte vara mycket bättre än dem... och när det gäller mina djur.. ja ni vet, då jäklar... jag vill fasen inte att min hund tex kanske ska "behöva" känna sig osäker nästa gång vi går förbi där för att några få ungar gjort en dum grej. Har dessutom redan varit med om det min första hund, han blev osäker på barn för resten av livet efter att en unge kastade pinnar på honom en gång när han var valp. Såna upplevelser kan med andra ord sätta spår. Så när det kommer till barn och mina djur och är jag stenhård, jag säger direkt ifrån (eller/och förklarar varför/hur och vad som är okej elr inte). 
 
Så jag vände och traskade med bestämda steg mot dem och jösses, då var de inte så tuffa kan jag säga. Några skrattade, nån skrek och alla utom den yngsta sprang därifrån och "gömde" sig på lekplatsen. Bra och modigt av den yngsta att stanna kvar får jag ändå säga. Så jag frågade honom var deras föräldrar fanns någonstans (som sagt, egentligen hade jag helst velat peppra dem med kastanjer men kände att jag ville inte att de skulle komma undan så lätt och dessutom tycker jag att föräldrar borde veta en sån sak, vad deras ungar egentligen håller på med...)

Jag band Nemo vid stängslet utanför lekparken och gick med raska steg inåt och då kommer en förälder (?) emot mig med några av barnen i släptåg. 
Jag var rätt upprörd och skulle säga ett par valda ord... när jag började förklara vad ungarna gjorde avbryter hon mig med "no swedish no swedish" och jag fick istället prata engelska. 
Jag är ingen "van" engelskapratare haha så ni kan tänka att det blev lite jobbigt i mitt huvud att helt plötsligt ställa om sig och vara arg samtidigt som man ska försöka förklara till nån som inte förstår svenska och knappt engelska heller. 
 
Jag menar, inte fasen vet jag i såna stunder vad kastanjer heter på engelska ;) :p
Men efter att fått fram vad jag ville säga, och visat hur upprörd jag var över att hennes/de barn hon hade ansvar för hade kastat kastanjer (eller "things" som jag sa haha) på mig och min hund när vi gick förbi så bad hon om ursäkt och sa nåt till barnen som jag inte förstod.

Jag struntar egentligen fullkomligt i ursäkten för dels så är det ju egentligen barnen i sådana fall som ska be om ursäkt anser jag. Jag ville iaf främst upplysa föräldern/ansvarig.
Det viktigaste är i alla fall att jag gjorde det jag kunde göra i en sådan situation tycker jag, och personligen tycker jag också att jag hanterade det bra. Jag brusade inte upp eller lät mig påverkas negativt och jag fullföjde. Jag sa ifrån och visade att det inte är okej att göra som dom gjorde, att det kan få konsekvenser (även om det bara handlar om att man faktiskt går tillbaka och letar upp deras förälder men för många barn kan det räcka).
 
Jag har själv gjort massa bus i mina dar, det ska gudarna veta, men jag har i alla fall inte gjort nåt så att det kan drabba/skada något djur. Och skulle det vara jag som gjorde en sån här sak som barn så skulle jag faktiskt önska att någon gjorde som jag gjorde, dvs sa ifrån o sa till föräldern. För det kanske får ungarna att tänka till nästa gång innan de gör en sån sak om man har tur så att inte nån annan, människa eller hund, får massa kastanjer kastade efter sig... 
Eller chestnuts som det heter på engelska ;)
 
 
Nemo i badhusparken från ett annat tillfälle
 

Snabbaktivering och uppdatering i konsten att vänta på sin tur

 2015-11-12    15:54:00   av:hippieflikka
Har egentligen mycket som jag skulle kunna (och vill) skriva om. Som till exempel hur helgen var. Men just nu blir det ett (tråkigare haha) inlägg om det som hände nyss, tänkte först skriva ett inlägg på fb men insåg att jag som vanligt har svårt att hålla mig kortfattad...
 
Hundarna har i alla fall inte fått springa av sig på länge o är fulla med energi. Och jag har värk o känner mig tröttare än vanligt sen ett tag tillbaka (måste nog börja ta tag i att äta d-vitamin igen som jag egentligen borde varje höst, vinter o vår, vem vet, det kanske hjälper nåt iaf. Å andra sidan är det mycket som hänt den senaste tiden vilket tar på "krafterna").

Jag tog iaf fram klickern samt vårt lättaste aktiveringsspel bara för en liten stunds "aktivering" (visste att det bara i sig skulle bli en utmaning att klicka/göra nåt som vi inte gjort på ett tag med två övertända uppspelta hundar).
Nemo visade som vanligt hur snabbt det kan gå då han ju kan den utan o innantill, och han fick även städa upp klossarna efter sig vilket han också kan.
 
Sen var det Timmys tur, han fixade det såklart också.. Men när jag skulle se om det gick att få Timmy att börja förstå det här med att städa upp klossarna blev Nemo lite irriterad och kom fram o sa ifrån (han tyckte väl det var hans grej haha den jäkeln). Så blev lite tråkigt mitt i allt för sånt tolererar jag inte, man får säga ifrån osv om det finns skäl till det men man får inte vara dum eller köra bort någon annan bara för att man själv hellre vill vara i centrum, då får man inte vara med helt enkelt... Och det vet Nemo, men det finns fåtal gånger då han helt enkelt bara måste försöka... så jag skickade ut honom i hallen så han fick ligga precis utanför tröskeln (bara några meter ifrån oss men ändå tillräckligt så han förstod att sådant inte tolereras) och det var inte helt lätt för honom att ligga still/passivt haha, så blev ett par gånger jag fick be honom lägga sig ner igen men han steg åtminstone aldrig över tröskeln efter att jag sagt åt honom att stanna där (när jag klickade regelbundet med dem förr så lärde jag dem att vänta på sin tur, ingen av dem tycker det är så lätt/roligt men de har alltid kunnat det men som sagt, nu var det ett tag sedan vi gjorde sånt här och i samband med mycket energi så blev det helt enkelt lite för mycket för Nemo typ)
Men sådana övningar är ju rätt viktiga också (och behöver uppdateras ibland) samt även mentalt krävande för dem, dvs att lära sig ligga vid sidan och vänta passivt på sin tur, så Nemo fick med andra ord lite extra träning även om det såklart är trist att det blev nödvändigt och att jag var tvungen att säga åt honom vad som gällde istället för "som vi brukar ha det".
 
Timmy fick fortsätta och tack o lov så tyckte han det var lika roligt ändå.
 
När han var klar bjöd jag in Nemo i "gemenskapen" igen haha och dom fick göra ett par övningar tillsammans med mig innan vi avslutade med lite pussar, klappar och slutligen fick dom varsitt ben som dom ligger nu och tuggar på...
 
Inte mycket alls till aktivering men eftersom det var längesen vi hade framme klickern inomhus så gav det ändå lite för dem (har klickat/aktiverat när jag haft ensamtid med dem men när jag har båda är jag desto sämre på att göra det då det krävs lite mer, därav att det tyvärr inte blir av så ofta med klicker inomhus och/eller aktiveringspelsövningar).

Nelly

 2015-10-29    13:44:00   av:hippieflikka
Jag sitter med en klump i halsen. Försöker hålla tillbaka tårarna men det går inte.
För idag är det två veckor sedan du försvann från mig.
 
Jag ska försöka orka berätta vad som hände för er som inte vet, jag har inte orkat skriva om det tidigare. Orkar egentligen inte nu heller, vill helst inte tänka på det alls.
 
För två veckor sedan märkte jag direkt att något var fel med Nelly på morgonen. Detta då hon inte alls var intresserad när jag kom in i köket och skulle ge kaninerna mat.  Dom brukar alltid bli som tokiga varje morgon när dom skulle få pellets till frukost, stod och väntade, klättrade. Men Nelly brydde sig inte utan satt och kurade. Och åt inte heller, hade inte ätit så mycket hö under natten heller som hon brukade.
 
Jag blev ledsen då jag som sagt genast förstod att något var fel och när en kanin inte äter brukar det alltid vara rätt allvarligt/akut och ofta brådskande att komma till veterinären... jag berättade om läget till Johan. Avvaktade lite, försökte se om hon ville äta morot eller nåt annat men efter 1,5 timme insåg jag att det inte skulle gå över. Alla tankar gick dessutom till hur det var med Tuss, hur han i stort sätt dog i min armar...
Så jag ringde veterinären och fick en akuttid klockan 14. Johan ställde som vanligt upp tack o lov o hämtade oss, utan honom vet jag inte vad jag skulle göra i sådana situationer <3
 
Nelly skötte sig som vanligt utmärkt hos veterinären när hon blev undersökt. Det är därför jag alltid haft henne försäkrad, då jag vet att hon inte har några problem med hantering och eventuella vet.besök. Molly va försäkrad i början när jag tog över dem men jag valde att ta bort hennes försäkring efter ett par år då hon skulle bli för stressad och rädd om hon krävde veterinärvård mm. Med henne skulle beslutet vara "enkelt" den dagen det händer något med henne, och jag pratade även med veterinären om detta (då trots allt ändå har känts lite taskigt att bara ha den ena av dem försäkrad...) men veterinären höll med mig.
 
I alla fall så kunde veterinären konstatera, precis som jag också misstänkt, att Nellys buk var något spänd. Nelly undersöktes och röntgades även. Jag hade hoppats på att det skulle röra sig om något mindre allvarligt, som gas i magen eller liknande så man kunde ge nån medicin och sen åka hem typ...
 
Men inget i mitt liv är enkelt (känns det som), kan det vara/bli värre så är det alltid det...
Först kom två sköterskor in och satte en kanyl i Nellys öra.. När veterinären kom in i rummet sen igen berättade hon att Nelly är allvarligt sjuk... massa vätska i buken mm... förmodligen kunde det röra sig om tumör/cancer i livmodern då det är en vanlig dödsorsak hos honkaniner.
"Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom." står det bla på agrias hemsida.
 
Så jag hade två alternativ. Antingen åka vidare till Blå stjärnan för att se om det kunde opereras..men det fanns ingen garanti för att det skulle hjälpa. Och även om jag hade henne försäkrad så kostar det rätt mycket med veterinärvård och båda hundarna har ju redan varit sjuka senaste året och min ekonomi är inte direkt den bästa... Nelly var dessutom trots allt drygt 6,5 år gammal så jag ville inte utsätta henne för en massa mer undersökningar/eventuell operation som hon kanske inte ens hade klarat mm... Med andra ord fick jag ta beslutet på plats att låta henne somna in… veterinären tyckte också jag tog rätt beslut. Men det gör så ont...
 
Jag grät och grät... fina bästa Nelly.. det var ju du som jag hade "hoppats" på skulle bli kvar sist hur hemskt det än låter. Men du hade trivts och mått bra även som ensamkanin tror jag. Men jag fick åka hem utan dig…
Älskade Nelly, det är så tomt utan dig. Jag saknar dig något oerhört. Jag undviker till och med ibland att gå in i köket stundvis då jag blir ledsen varje gång när jag vet att du inte är där. Jag har fortfarande inte klarat av att helt ta bort din del i köket (jag har alltid haft egengjorda burar till dem av kompostgaller). Molly får vara ute i köket hela tiden nu, jag lät henne direkt få tillgång till din "bur" också så att hon skulle få veta att du inte längre är där... hon gillar din "grotta" mycket, men du älskade att stå på den medan hon som vanligt helst är under den och "gömmer" sig. Hon har ju aldrig varit så social eller nyfiken som du va...
 
Nu springer du i alla fall fritt på evigt gröna ängar tillsammans med Tuss och alla de andra. 
Jag är ledsen och saknar dig men jag vet i alla fall att jag gjorde allt jag kunde, att jag tog mitt ansvar som jag lovade att göra den dagen jag tog över dig och Molly. Jag vet att du haft en bra liv hos mig och jag är glad att du inte behövde lida i onödan.
 
Vi ses igen, det är jag övertygad om. Älskar dig för alltid och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
 
 
 
 
 

MUSIK

 2015-09-19    16:26:05   av:hippieflikka
Haha denna är så go!
 
Älskar hans tröja "This is not here" haha!
 
Fin...
 
Älskart!
 
GG Allin är grym
 
love it

Lättsamt o roligt

 2015-09-16    15:51:26   av:hippieflikka
Haha fasen va jag diggar Carina Berg. Har nyss kollat på tredje avsnittet av "Ett jobb för Berg" på kanal5 play och jag satte smörgåsen i halsen flera gånger av skratt!
 
Handlar om att hon har prao hos olika kändisar typ. (Måste va ett himla roligt jobb btw som hon har.)
Förra avsnittet va hon iaf hos Andreas Carlsson (låtskrivaren, producenten o fd jurymedlemmen i Idol). Sjukt kul avsnitt. Som när hon skulle ha sitt slutprov och sjunga en låt på scen framför publik och står backstage o är supernervös o säger till kamerateamet att hon är bajsenödig...med en mikrofon i handen... o så säger kamerasnubben "du vet att micken är på va?" haha...snacka jobbigt o pinsamt haha.
 
Jag gillar hennes humor, stil och hennes egna kommentarer/tankar i programmet är grymt roliga (ja jag vet att mycket säkert är uppgjort etc).
Detta avsnitt hade hon prao hos höjdhopperskan Emma Green. Bäst va när hon gjorde slutprovet, som bestod i att hoppa höjdhopp mot tre gamla gubbar. Och när första gubben ska hoppa säger hon (tänker högt) "Gode gud gör så att hans knä inte håller". Hahaha, underbart. (Ja jag är lättroad. Igenkänningshumor är alltid bäst)
 
Se det på kanl5 play eller klicka HÄR om ni är lättroade o vill skratta lite...

Nytt försök och gamla bilder

 2015-09-16    14:27:00   av:hippieflikka
Haha kom på att jag ju fortfarande har kvar den här bloggen (som jag dock inte skrivit i på nästan ett år snart)... men eftersom jag fortfarande inte kommit till skott att formatera datorn och den är fortfarande på väg att krascha (känns det som) och jag har fortfarande en massa bilder kvar att rensa ut (och givetvis är det ännu fler nu) så kom jag på att jag ju la ut lite av alla de gamla bilderna jag rensade ut här... så det kan jag ju försöka fortsätta med (hur länge det nu varar denna gång)...

Så nu kommer i alla fall ett par bildcollage med gamla bilder som jag haft på datorn och rensat bland... håller främst på att rensa från 2009 och 2010 så då kanske ni får en aning om hur många bilder jag faktiskt har på datorn samt har tagit genom åren ;-)
 
Jaja skit samma, vet som sagt inte hur det blir, om jag kommer bli något mer aktiv här eller inte, om nån kommer läsa eller inte etc men lägger mest ut nu för egen del, så får jag i alla fall bort några mappar o bilder från datorn (synd bara att den här jävla skitvärken förstör så det blir jobbigt att hålla på o greja på datorn)...
 
Haha där var han inte stor min lilla Nemo, bara 2 år gammal :) Bilder från 22 februari och 26 mars 2009
 
Kalas när Leo fyllde 2 år. Lägg märke till syrrans "något" ihopsjunkna tårta haha ;-)
 
Den 25-26 april 2009 passade vi Alma så här är bilder från det.
 
 

Metalkväll och påskafton 2010

 2015-01-08    13:55:00   av:hippieflikka
Haha det var inte mycket till uppdatering jag har gjort. Men men så är det. Händer mycket runt omkring mig nu så bloggen och (mycket annat) får tyvärr stå tillbaka.
 
Här kommer i alla fall några mer gamla bilder, jag håller ju som sagt på att rensa min datorn lite då och då för att så småningom kunna formatera om den. Min tanke var ju att bränna ut bilderna på skivor, som jag alltid gjort förr (har nog banne mig runt 50 skivor med gamla bilder) men det slipper jag nu. För jag fick nämligen en skitbra julklapp av en kompis, så istället för att bränna ut bilderna på x antal skivor kan jag nu lägga dem på ett usb-minne (fick alltså ett USB med 32 GB av kompisen så där kan jag nog lägga en hel del av mina bilder istället för att ha dem på datorn eller på en massa skivor).
 
Dessa gamla bilder är från april 2010, närmare bestämt från en metalkväll som arrangerades på Kulturhuset Bastionen samt påskafton.
 
 
Bilder från metalkvällen på Bastionen i april 2010.
 
påskafton 2010 var vi på dagen ute hos Johans mamma och Micke i Stenshult med Nemo, där blev det grillning, promenad och lek med hundarna.
 
påskaftons kväll 2010 var vi på fest hos Rebecca och Emil när de bodde på Söder. Nemo blev nämligen kvar i Stenshult då vi va rädda för att det skulle smälla en del under kvällen. 
 
 
 

En dag på landbadet april 2010

 2014-11-16    11:55:00   av:hippieflikka
Då det känns som att min dator många gånger är på väg att ge upp då den är rätt gammal och jag är rädd att allt bara ska försvinna är det dags att så sakteligen börja sortera lite tror jag bestämt. Jag tänkte börja med att bränna ut lite bilder då jag har rätt mycket bilder på datorn och det vore allt annat än kul om alla de bara försvann (just i det syftet är jag faktiskt glad över att jag alltid varit generös med att lägga upp bilder på internet, för skulle det hända något med datorn/album etc hemma så finns i alla fall en del av dem online).

Nu sitter jag i alla fall och har börjat gå igenom några av alla hundratals mappar med bilder jag har vilket framkallar en hel del känslor och minnen. Mest positivt så klart men det är också lite "ledsamt" eller vad man ska säga stundvis. För vissa bilder visar tider som var bättre. Eller så kanske det bara känns så, vad vet jag. Man har väl alltid en tendens att glömma mycket negativt.

Men nu var det egentligen inte mitt mående eller liknande jag ville ta upp. Det var ju det här med bilder och minnen som jag har samlat på mig genom åren. Jag tänkte att jag gör en ny kategori här på bloggen, "gamla bilder", där jag ibland lägger upp bilder från förr när jag samtidigt sorterar och rensar i datorn. Bilderna kan säkert ha visats förr, antingen här eller på facebook men skit samma, jag vet ju inte ens om några läser eller kikar in här på bloggen längre ändå ;-)

Just nu kollar jag igenom en mapp med bilder från april 2010 så jag börjar med ett gäng bilder från 2 april 2010, en dag då jag och Johan var ute på landbadet med Nemo.
 
Min fina underbara snälla Nemo. Jag bara älskar hans synliga läpp, hihi. Det är ju detaljerna som gör det! :-)
Finns det nån bättre känsla än att få se sitt djur sådär härligt fri, trött och lycklig?!
 
 
 

Alla känner apan...

 2014-11-05    18:31:41   av:hippieflikka
...apan känner ingen. Den beskrivningen kan stundvis passa in rätt så bra på mig. Som under Uddevallakassettfestivalen till exempel. Jag är inte ute på krogen så ofta numera av diverse anledningar men när jag väl är det är jag nog rätt så... social. Eller tjötig om man hellre vill se det så haha. Jag har i alla fall inte svårt för att prata med folk. Och dom som känner mig (och dom som bara råkar träffa mig) vet att jag brukar vara rätt så bra på det där med att prata :p
Tydligen är jag i alla fall rätt så minnesvärd för det var en hel del som kom fram till mig, kramade om mig eller bara sa nåt i stil med att "det var längesen jag såg dig" och själv hade jag knappt en susning om vem människan va haha. Dvs alla känner apan och apan känner ingen ;-)
 
I alla fall. Festivalen startade redan på torsdagen men då var jag bara nere en snabbis på Mortens o tog ett par bilder eftersom jag umgicks o va lite barnvakt åt Milo. Är så himla skoj att umgås med den grabben alltså! Josse och pappa hade sagt en gång till varandra att jag nästan själv blir som ett barn när jag umgås med barn som jag står nära. Och det stämmer nog kanske, för jag är liksom som jag är, jag menar, jag har sjukt kul själv och ser det inte som att jag "passar barn" utan ser det nog mer som att jag umgås med Milo helt enkelt. Vi har en rätt stark relation om jag ska säga det själv, vi har våra internskämt som ingen annan förstår som vi båda två skrattar rätt mycket åt och vi lär oss hela tiden nya saker från varandra. Exempelvis vet jag numera att jag inte är så bra på att stå på huvudet som jag trott, "hanna äj klumpig o jamlaj men Mijo kan stå på huvvet" som Milo själv säger. Dvs jag är klumpig o ramlar men Milo kan stå på huvudet (till mitt försvar så försökte faktiskt jag stå på huvudet utan att ha benen i golvet medan Milo stod stadigt med sina små fossingar på golvet medan han hade huvudet mot golvet).
Men nu till att vissa saker ibland slår tillbaka. Jag lekte världens mest pedagogiska lek (haha) med Milo i torsdags och jag fick alltså känna av lite själv hur det kändes under helgen. Vi lekte nämligen "apa i en bur". Den leken innebar kort o gott att jag lyfte ner honom i spjälsängen o sa att han var som en apa i bur (hans goseapa låg redan i sängen, därav att det blev just apa i bur så inget negativt mot apor med andra ord).
 
OBS! Testa inte på detta själv hemma utan någon vuxen närvarande. ;-)
 
Sen blev det i alla fall fredag och det var en jäkla bra kväll på Mortens. Rawhide är alltid kul att se på scen, Raw Vibe Entertainment var kul att se även om jag personligen inte lyssnar eller gillar hiphop så värst mycket men det var speciellt att se så många duktiga personer på scenen, såna man själv "vuxit upp med" och sett på diverse fritidsgårdar under tonåren tillsammans med "dagens talanger". Finnegan´s Hell var coola, irish/celticpunk brukar alltid innebära go musik med mycket ös och så blev det såklart.
Ös med Finnegans Hell
 
Sen träffade jag även på ett gött brudgäng som skulle ta en gruppbild och jag tyckte väl att jag också passade bra in på bild (jag menar, jag är ju trots allt brud jag också) så jag hängde på. Jag har ingen instagram och ena tjejen hade ingen facebook så nu finns vi antagligen förevigade i varandras album nånstans på nätet haha.
Coola brudar
 
Under lördagen var det lite lugnare med känt folk ute men musiken va grym så lite trist för dom missade allt nåt. Som Sterile Hermaphrodites sista spelning, hur kunde vissa missa den till exempel?! De måste nog vara Uddevallas bästa band genom tiderna då dom alltid bjudit på sig själva såpass mycket, dom kommer att vara saknade hos många!
 
Jag börjar nu även förstå varför Lars Wallin gillar tuaregmusiken så mycket för även om jag inte lyssnat eller tagit del av den så mycket så är det alltid lika grymt när det väl händer. I år var det Mdou Moctar (Niger) som spelade.
Mdou Moctar
 
Träffade en jäkla massa mer gött folk under helgen, både såna som jag faktiskt känner och såna som jag är bekanta med. Och givetvis en del som jag inte alls kände igen men som jag kanske på något sätt känner ändå, eller så känner de mig i alla fall för det var flera gånger som jag tänkte tanken "vem sjutton är detta och har jag träffat personen förut?" haha men va fan, sånt lär ju visa sig om inte annat när man är ute nästa gång ;-)
 
Mingelbild haha
 
 

Promenad och skogstur med hundarna tar på krafterna

 2014-09-30    20:56:00   av:hippieflikka
PUH..
Är helt slut... dålig sömn, mat och mående under en tid har påverkat mitt humör (såklart, säger ju sig själv haha) en hel del och idag har det inte varit det bästa om man säger så, känt mig otroligt lättirritierad... men tänkte iaf att jag skulle ta mig i kragen o gå till skogen o släppa hundarna då det va längesen de fick vara lösa båda två samtidigt...
 
På väg till skogen med de här fina hundarna

Tråkigt nog finns det inte alltför många bra ställen eller skogar här i området men jag gick bortåt Svenskholmen iaf och vek sedan av från gångbanan o in i skogen. Vilket innebär att gå uppför en fruktansvärd jobbig o brant skogsväg.. medan svetten rann kopplade jag loss hundarna. Och tro på fan att mitt tålamod och humör frestades på ännu mer.
Nemo tvärvände nämligen direkt kopplet åkt av och sprang tillbaka neråt, givetvis med lillebrorsan efter sig. Jag stod kvar och ropade samtidigt som jag kände mig arg, irriterad och dessutom lite osäker då gångbanan är väldigt populär för exempelvis motionärer och andra hundägare och det sista jag ville behöva tänka på var att ha två lösa hundar som inte lyssnade eller lydde inkallningen (för ja, jag är givetvis medveten om hur lagen och ansvaret ser ut ifall nån mot förmodan skulle tro att jag inte bryr mig).

I alla fall började jag gå neråt för att se om jag kunde få nån respons från byrackorna och det var som jag trodde, Nemo hade sprungit tillbaka till stället som vi hade gått förbi där det låg nåt äckligt ätbart, så där stod han mumsade o vägrade lyssna på mig... Timmy gjorde precis som han brukade i alla fall, han kom springandes till mig så fort han såg mig och medan jag kopplade honom så han inte skulle springa tillbaka till sin idol aka storebrorsa såg jag att det gick några på gångbanan med en hund. Nu är tack och lov inte Nemo sån som brukar springa fram till okända hundar eller människor men kändes ändå lite jobbigt läge att stå i en brant backe med en uppspelt hund i koppel, en kamera under armen, ryggsäck i handen o samtidigt försöka kalla in sin andra hund medan ett sällskap med hund är på väg att gå förbi odågan som har lock för öronen.. Mitt i allt ringde mobilen till råga på allt också haha. Sekunden senare kom Nemo tack och lov och jag valde sedan att släppa dom när vi kommit längre upp i skogen för att inte riskera att de (läs Nemo) skulle springa tillbaka o mumsa vidare...
 
En glad odåga till hund ;-)
 
Hundarna fick springa av sig rätt rejält, och tack och lov lyssnade de då också varje gång jag kallade in dem eller bad dem stanna etc. Varvade ner med lite godissök innan jag kopplade dem för att ta mig ut ur skogen. Då gick det nerför och jag försökte gå så försiktigt som möjligt bland hala stenar, grenar och lera.. helt plötsligt stirrade Timmy rakt fram och började råskälla, ett skall som inte är så vanligt för honom. Jag försökte se om det var något i skogen, min första tanke var andra människor/hund men när jag tittade på Timmy o lyssnade på skallet kom istället tanken på att det kunde vara en älg. Och de som känner mig vet ju hur det är med mig och älgar... jag har ju tyvärr problem med att faktiskt vara ensam ute i naturen många gånger på grund av att jag har en sån fobi och rädsla för älgar och hur ologiskt det än är att en älg skulle befinna sig i den skogen så hjälps det inte, min rädsla/fobi är inte logisk. Så samtidigt som jag försökte se om det faktiskt var något längre fram i skogen gjorde jag mitt bästa för att lugna Timmy men eftersom jag under tiden backade och började känna panik reagerade såklart inte Timmy på mitt "ser du nåt? äh det var nog inget. Eller?..."
En vacker dag lär jag nog åka på en hjärtinfarkt av sådana här händelser haha. Tack och lov såg jag ingen älg (och inget annat heller för den delen, antingen såg Timmy nåt djur eller så fick han bara för sig det) och vi kom ut helskinnade från skogen ;-)
 
Två glada och nöjda hundar innan koppeldags
 
Hade några hundmöten på vägen hem som gick väldigt bra, Timmy kämpade mot impulsen att skälla och sökte kontakt med mig för att få belöning vilket kändes bra. Precis när vi var nästan hemma kom en hare springandes bara några meter framför oss och när den ser oss och tänker springa förbi verkade den bli lite förvirrad för det blir istället att den kommer farandes rätt mot oss och mitt hjärta for upp i halsgropen ännu en gång då jag inte var beredd på det draget. Den kom dock på sig rätt snabbt o sprang förbi oss, hundarna reagerade som de brukar, dvs Nemo tittar men bryr sig inget större då han vet att han är kopplad medan Timmy kämpar mellan valen att gå igång o skälla på den eller vända all uppmärksamhet mot mig, Jag lät dom få nosa lite i gräset där haren sprungit och jag är så tacksam för att Timmy aldrig riktigt verkat förstå vad man har nosen till när det kommer till vilda djur haha (vadå, det räcker väl med synen, lite fart i benen och ett gällt skall hälsar Timmy).
 
Nu har jag i alla fall två väldigt trötta hundar som ligger inne i sovrummet vilket känns bra.

Slutligen. Cred till er som har orkat läsa igenom all text om en sån här liten (ointressant sak) haha, ni är grymma. Jag har ju inte skrivit i bloggen på länge så man kan säga att jag tog igen det en del med detta inlägget ;-)
 

Timmy akut till Blå stjärnan i helgen

 2014-07-28    16:07:00   av:hippieflikka
Ja, livet fortsätter att rulla på och visa att man aldrig kan slappna av. Timmy är fortfarande sjuk och jag tänkte nu uppdatera lite om vad som hänt sedan jag skrev om honom sist (går att läsa här).
(Och för den som är trött på att jag skriver om hundar eller mitt liv så är det helt frivilligt att läsa om ni nu inte visste det redan...)
 
Efter första akuttiden på Bohusläns smådjursklinik måndagen den 7 juli blev Timmy bättre, allmäntillståndet förbättrades snabbt, han åt utan problem och svullnaden på halsen gick även ner. Jag pratade med veterinären torsdagen den 10 juli för uppdatering och fick svar på proverna och det visade sig då att provsvaret inte var hundraprocentigt men det kunde röra sig om en ofarlig hudreaktion (vilket dock inte kändes helt troligt). Trots att han ätit smärtstillande och antiinflammatoriskt i en vecka kom svullnaden tillbaka måndagen den 14 juli. Så på torsdagen ringde jag veterinären igen och vi fick en tid för återbesök fredagen den 18 juli. Nytt blodprov togs, som då visade att inflammationen i kroppen försvunnit. Veterinären stod dock utan svar på vad det kunde röra sig om så hon skickade oss vidare, en remiss till Blå stjärnan (jobbigt att inte få några svar men bra av henne att kunna säga att hon inte vet och istället skicka oss vidare och inte typ bara skicka hem oss). I alla fall så ringde Blå stjärnan mig måndagen den 21 juli och gav oss en tid onsdagen den 30 juli. Nu blev det dock akutare än så... 
 
Timmys hals och svullnad den 22 juli,
på väg att bli större...
 
I onsdags (23 juli) tyckte jag att svullnaden blivit något större men då Timmy fortfarande kunde äta samt inte var allmänpåverkad valde vi att avvakta och se hur det skulle utveckla sig. I torsdags tyckte jag att han verkade lite slöare än vanligt men är ju svårt att veta om det "bara" är värmen eller något annat. I fredags var Timmy hos Johan då jag skulle gå ut med mina syskon på Uddevallakalaset.
 
Johan ringde och väckte mig på lördagsmorgonen och var orolig då Timmys svullnad blivit större och det dessutom hade gått ett hål på den så att det kom ut lite var och blod. Timmy hade heller inte druckit eller ätit frukosten trots godsaker i skålen. Jag bad honom direkt att ringa Blå Stjärnan, och dom tyckte att vi skulle komma in akut, så Johan lånade en bil och sen åkte vi iväg.

Det kom in ett par hundar som behövde gå före oss när vi satt i väntrummet och det blev två timmars väntetid, vilket var ett rent helvete för både mig och Johan. Timmy blev nämligen bara sämre och sämre, han la sig under bänken o ville vara ifred, han tittade inte ens på omgivningen eller de andra hundarna i väntrummet och det började även blöda mer ur såret.
Det kändes helt ärligt talat som att han när som helst skulle kunna ta sitt sista andetag typ.

När vi kom in så pratades det först på ultraljud igen och en skiktröntgen på måndag men först skulle han rakas igen på halsen. Jag frågade om han inte kunde få lite lugnande för första gången då det kändes oschysst att utsätta honom för mer undersökningar nu när bölden var så stor och sköterskan höll med mig, så Timmy fick lite lugnande så det inte skulle behöva bli allt för jobbigt för honom
.
Timmy efter att ha fått lugnande och blivit rakad. Här ser ni hur stor bölden blivit, den blev alltså ungefär dubbelt så stor på ett par dagar.
 
Dom fick raka på ett mycket större område denna gång; Svullnanden var från första början ungefär som ett stort plommon, i journalen står det att den i lördags var lika stor som en tillplattad grapefrukt, då kanske ni får ett hum om skillnaden. När dom rakat beslutade dom sig för att se om det gick att tömma bölden vilket det gick. En massa var och blod rann ut, i journalen står det "bölden tömdes på minst 1 dl var". Sen bestämdes det att han skulle läggas in för att få dropp då han inte ätit eller druckit, han skulle även få mediciner och bölden skulle dräneras (vid dräneringen tömdes bölden på ytterligare 1-2 dl var enligt journalen, så med andra ord tömdes bölden på ca 2-3 dl var/blod sammanlagt).
Sen fick vi åka hem utan Timmy :(
 
Bölden efter första tömningen
 
Igår ringde dom från Blå stjärnan och sa att Timmy fick komma hem så vi hämtade en ynklig Timmy med bandage runt halsen vid 16-tiden.
Enligt veterinären och journalen:
Det finns en risk för att Timmy har en främmande kropp i halsen som orsakat bölden. Troligt är att han kan ha sprungit emot eller in i något med halsen (eller även fått i sig nåt i munnen utomhus) o därmed fått en "sår" inne i i halsen, inifrån typ, sen har det blivit en inflammation och en lokal infektion. De tidiga blodproven visade ju inte på nån infektion men vet. sa att den kan vara såpass lokal, en bakterieodling är tagen som vi ska få svar på i veckan. Då bölden gått ner en hel del efter dräneringen behöver man inte göra fler undersökningar i dagsläget men återkommer svullnaden så är en ct-röntgen aktuell.

 
Nu har han en dräneringsslang fastsydd i halsen o den ska sitta i 4-5 dagar. Det ska rengöras och tvättas varje dag och han behöver även ha tratt större delen. Timmy har fått smärtstillande, antiinflammatoriskt samt antibiotika som han ska äta och förhoppningsvis hjälper det och han blir helt återställd. Mest rädd är jag nog för att det ska bli infekterat nu när det är så varmt, några fluglarver o sån skit vill jag inte se. Han kommer nog inte vara så förtjust i mig efter allt detta sen då jag ju måste rengöra o kolla såret varje dag, stackarn :( Jag har även fått en tid på Bohusläns smådjursklinik här i stan på fredag för att ta bort dräneringsslangen. 
 
Igår kväll var han rätt ynklig, låg och pep/gnydde och hade ont. Han fick ha tratt under natten vilket gick bra, jag har även fått möblera om lite hemma så han kan gå utan att stöta emot möblerna. Han äter typ inte men har i alla fall fått i sig medicinerna med hjälp av brödbit och skinka, och viktigast är ju att han dricker.
 
Jag hoppas verkligen att det kan vända nu så att Timmy blir frisk, att dräneringen och medicinerna hjälper så bölden inte kommer tillbaka och att såret o allt läker fint.
Vill tacka alla som ringt, skickat sms eller skrivit på facebook för att ni orkar läsa, kommentera och för att ni bryr er om både mig och Timmy. Det värmer och betyder mycket ska ni veta!
 
En ynklig Timmy med tratt
 

Äventyr i Göteborg

 2014-07-16    19:31:00   av:hippieflikka
Ja, det har allt varit lite av ett äventyr att vara i Göteborg det senaste dygnet... Jag och Glenn tog tåget ner vid 15-tiden igår och som sig bör öppnades givetvis även de första ölen på vägen ner. När vi kom fram mötte vi upp Dala och Roy, för att sedan bege oss vidare till ett ställe där bland Doffe, Budda, Foppa med fler satt. De skulle också på Dylan och det va skoj att träffa en massa folk som man inte sett på länge. Fler personer dök även upp så vi var rätt många ett tag, kul! Sen traskade vi bort till Trädgårdsföreningen där kön ringlade sig lång men vi hade turen och hitta några av dom som gått dit lite tidigare hehe så vi hamnade på en bra plats i kön.
Glenn o jag i väntan mot tåget o Göteborg

Sen började äventyret. Först var jag på väg att nästan inte få komma in alls då jag hade en kamera i väskan och det var tydligen fotoförbud. Jag som ändå hade kollat upp på Trädgårdsföreningens hemsida vad som gällde angående kamera och där hade det inte stått något om fotoförbud. Kände lite panik när man inte kunde lämna kamerna på plats utan istället fick höra av hon i entrén att jag kunde lämna in den i försvaringsskåp på centralstationen. Hallå, jag står liksom i entrén till Dylan, inte fan kan jag ta mig till centralstationen o tillbaka! Blev hänvisad till en annan snubbe och till honom öste jag ur mig allt o visade hur förtvivlad jag började känna mig. Jag fick lova att inte ta upp kameran över huvud taget ur väskan, vilket jag såklart både gjorde och höll, och sen fick jag komma in. Puh.

Hängde sedan inne på serveringsområdet, drack, skålade, tjötade, rökte cigarr o sen gick Dylan upp på scen. Efter en stund ville jag få en närmare blick på honom så jag gick in på scenområdet (dit man inte fick gå med alkohol) o lämnade väskan o jackan hos Glenn. Tog mig framåt och träffade på ett norskt par som var supergoa, tjejen tog upp mig på sina axlar så att jag kunde få se något o en liten stund senare tog hennes man över så jag fick sitta på hans axlar. Samtidigt sjöng Bob Dylan "Shelter from the storm". Coolt!

Återvände sen till folket på serveringsområdet o hängde där, tills konserten började lida mot sitt slut. Då ville jag fram en sista gång o lämnade återigen jacka o väska hos Glenn. Fick sitta på en annan persons axlar, bland annat under låten "All along the watchtower". Gick sedan ett par steg bakåt o pratade med några trevliga personer varav den ena hissade upp mig på sina axlar när Dylan sjöng "Blowing in the wind". Coolt att han körde den liksom även den kanske inte direkt var så bra haha. 

När alla folk sen började röra på sig gick jag fram till scenen, jag menar, man var ju tvungen att kolla om det fanns en liten möjlighet att Dylan kanske fanns kvar där bakom o man kunde få en skymt eller liknande av honom. Hittade två schyssta personer som jag pratade med o det visade sig att dom skulle åka till Uddevalla, och de var snälla o sa att det gick bra att jag o Glenn kunde åka med.

Då blev jag snabb i fötterna för att springa tillbaka o säga till Glenn. Visade sig dock att jag inte kunde gå ut samma väg jag kom in på scenområdet och det var knappt att jag kunde gå ut från ett annat ställe heller men efter lite övertalning kom jag tillbaka till serveringsområdet, dock utan att ha en aning om var jag befann mig och var vi hade varit. Sprang runt som en tok o letade, alla folk började röra sig utåt och jag hittade inte en jäkel som jag kände. Lite smått panik kände jag då jag ju inte ens hade mobilen för den låg i väskan som alltså fanns hos Glenn.

Började ropa på honom för jag visste ju att han aldrig skulle överge mig liksom men frågan var bara var sjutton han fanns. Och en sak är säker, jag kommer aldrig mer att ropa "Glenn!" när jag är i Göteborg haha! Undra hur många gånger jag fick höra "alla heter Glenn i Göteborg" och en massa skratt när jag ropade haha... Testade att ropa på Foppa o Budda också men det var ju nästan lika många som skrattade åt mig då så fortsatte istället med mitt Glenn-ropande. En vakt kom fram undra varför jag gick o ropade Glenn i Göteborg o jag, som kände mig lite smått hysteriskt vid det laget o tröttnat på allas kommentarer, sa bland annat håll käften till vakten utan att tänka på vad jag egentligen sa haha. Han var i alla fall schysst mot mig o började följa mig till den ena utgången. Men det var inte där vi hade kommit in så jag ändrade riktning o sprang istället bort till den andra utgången. Dock fanns det ingen Glenn där...

Två andra vakter kom fram och pratade med mig, och jag tänkte som vanligt inte riktigt på hur jag uttryckte mig då jag bara tänkte på det faktum att jag stod utan mobiltelefon (det enda numret jag kunde utantill som jag kom på var liksom morsans nummer, och det var ju knappast till hjälp) så jag blev lite förbannad på den ena vakten o ifrågasatte hur fasen han kunde säga som han gjorde o att han var jävligt taskig hehe. Å andra sidan tycker jag faktiskt han var det för han sa "jag såg att dina kompisar gick så fort du hade gått in på området" när jag berättade läget o hur jag letade efter min kompis som jag visste fanns någonstans i närheten men inte var. Jag menar, så säger man väl fasen inte när nån är smått hysterisk, o jag berättat om att min kompis aldrig skulle överge mig men att jag inte visste vilken plats han kunde vara på. Kändes så onödigt av honom att säga det sådär lite hånfullt som om jag hade blivit dissad liksom.

Till slut kom jag i alla fall till den andra utgången o där såg jag tack o lov Glenn stå o vänta, snacka om att det var med glädje jag skrek "Där är han! Glenn!" o då brydde jag mig inte ett dugg om skratten o kommentarerna från folket som fanns i närheten. Gav vakterna en snabb liten kram av tacksamhet över att jag hittat honom samt som tack för hjälpen att de gått med mig o som en liten ursäkt för att jag varit lite väl rapp i käften mot dom haha.

Kvällen fortsatta sedan, vi tog en spårvagn hem till Gunnar där vi kunde slagga över natten då inga nattbussar gick hem till Uddevalla. Glenn slocknade rätt snabbt men jag är ju inte den som avslutar direkt så blev väl att vi satt uppe o drack, lyssnade på musik o tjötade fram till morgonen. När Glenn sen hade vaknat hade jag antagligen nyss somnat o inte hade det gått att få liv i mig heller o i sömnen hade jag även sagt typ att det inte var några problem att Glenn stack hem utan mig haha. Vaknade till liv senare på dagen o kunde då, med hjälp av Gunnar givetvis för annars hade jag aldrig hittat, ta en spårvagn till centralstationen. Hade turen att det gick ett tåg 20 minuter senare och när jag satt på tåget började jag verkligen må som man förtjänar efter att ha druckit sen tre-tiden dagen innan o fram till morgonkvisten. Men det är ju inte varje dag man ser Bob Dylan live liksom så helt klart värt det. 
Inte helt nykter kanske haha,
här på väg till Gunnar efter Dylan-spelningen
o äventyret med att hitta Glenn ;-)
 
Mötte upp Johan i Uddevalla som ställt upp o haft hundarna o började sen traska hemåt. Snacka om att det var skönt att komma hem! Är dock väldigt nöjd med dygnet i Göteborg, himla kul att åka iväg, träffa massa gött folk, se Dylan för första gången osv. Och ja, han var gammal men jag är mer än nöjd med 73-åringens framträdande :-) Jag hade inga direkta förväntningar alls, det går ju inte riktigt att ha när det gäller Dylan även om man alltid såklart innerst inne hoppas. Det enda som stör mig lite är att jag inte kunde ta en endaste bild under spelningen o givetvis har jag ju inte längre en smartphone heller. Men vad sjutton, det spelar ju egentligen ingen roll. Jag var på plats och det är ju det viktigaste.

Timmys morgon hos veterinären

 2014-07-07    14:47:00   av:hippieflikka
Det har varit några riktigt tuffa dagar, jag har grinat från och till kan jag erkänna. För om det är något som får mig att gråta så är det om det händer något med mina djur eller om de inte mår bra. Och det är precis vad som hänt. Timmy har varit väldigt dålig och har haft ont, det började redan i onsdags men det var först nu i helgen som det verkligen blev tydligt att han hade ont, inte mådde bra och behövde veterinärvård.

Det började med att han skrek till ett par gånger vid matdags. Sen kunde han helt plötsligt inte skälla så som han brukar när han ser andra hundar, han gnydde och det märktes att det var smärtsamt att skälla. Jag försökte kolla i munnen men såg inget o han ville helst inte gapa. I lördags och söndags blev han sämre och kunde inte äta torrfoder alls utan att få ont så då fick det bli mosad burkmat utspätt med vatten och det klarade han även om det tog ett tag att äta upp. Hans allmäntillstånd försämrades, han var låg, deppig, så fort vi kom innanför dörren sprang han till sina vanliga trygga platser, han ville inte att jag skulle öppna munnen och efter att han gnytt till när jag tagit av sele/halsband upptäckte jag även att han verkade svullen under hakan.
Inatt sov jag ingenting utan väntade bara på att klockan skulle bli åtta så att jag kunde ringa veterinären här (Bohusläns smådjursklinik, där vi varit förr). Tack o lov hade de en tid redan kl. 09 idag vilket var så himla skönt för det värsta har varit den här ovissheten och maktlösheten. Google i all ära men att söka på symptom kan vara åt helvete när man redan har dåliga erfarenheter av sjuka djur eller veterinärbesök... kollade allt från borrelia, tonsillerna, spottcysta till muskelinflammation, lymfkörtlarna osv. 
 
Veterinären började i alla fall med att känna igenom honom o lyssna på hjärtat. Hon öppnade även munnen på honom, vilket gjorde ont på honom men positivt att det gick att göra menade hon. Sen visade jag henne stället där han känns svullen o även hon tyckte det var svullet. hon kunde inte svara helt på vad det kunde vara (i journalen står det bla "kraftig mjukdelssvullnad utan fastställd orsak" som diagnos) men en gissning var att det kan handla om sköldkörteln.
 
För att försöka se vad det kunde vara blev det en röntgenbild men den visade inget specifikt. Sen gjordes blodprov och det visade på lite för högt antal vita blodkroppar, inte så högt att hon trodde det rörde sig om en infektion men tillräckligt högt för att det kan vara en inflammation. (Det var även en liten anmärkning på njurvärdena men det var inget oroväckande utan kunde bero på vätskeintaget etc.)
Slutligen så gjorde veterinären ett ultraljud på svullnaden och tog även ett prov därifrån som nu ska skickas till labb för kontroll för att se om man kan få veta mer exakt vad det handlar om. 
Timmy fick lite skägg bortrakat inför ultraljudet ;)
 
Är så himla nöjd med bemötandet av både sköterska o veterinär, de var duktiga med Timmy, lyssnade på vad jag sa och gjorde ordentliga undersökningar.
 
Timmy var så himla duktig alltså o jag är sjukt stolt över honom. Inget lugnande eller liknande behövdes, han är så tapper min lilla kämpe. Hela tiden var han stilla o snäll trots att veterinären öppnade munnen på honom, han fick ligga på sidan på röntgenbordet, bli rakad på både tass o hals, blodprov, han fick en kall ultraljudsgrej samt en nål i svullnaden etc. Inte ett ljud sa han, han höll istället ögonkontakt med mig o stod tappert ut medan jag lugnade o berömde honom.
Inte ett ljud sa han under alla undersökningar, min duktiga modiga kille!

Vi fick smärtstillande och antiinflammatorisk medicin utskrivet som Timmy nu ska få i en vecka. Veterinären ska sen återkomma när provsvaren kommer o givetvis ska jag höra av mig om han skulle bli sämre osv. Men kändes faktiskt lite som att han blev lite piggare efter besöket (han träffade ju även husse som han inte träffat på ett tag vilket han nog blev glad för). Han skällde även en gång utan antydan till smärta, han sprang heller inte direkt in o la sig när vi kom hem och han åt även med stor aptit utan att få ont i munnen.
 
Det här glada uttrycket hade han idag när vi kom hem från veterinären, vilket är stor skillnad mot hur han varit de senaste två dagarna så bara själva besöket o en början till hjälp verkar nästan ha effekt.

Nu blir det lite specialmat ett tag tillsammans med vila och medicin och så hoppas jag att han återhämtar sig o framför allt att han slipper ha ont. Jag hoppas givetvis även att det inte är någon fara med provsvaren, för jag vet ärligt talat inte om jag skulle fixa mer dåliga nyheter nu.
Så håll tummarna att det inte är något allvarligt med min älskade nallebjörn och att han snabbt blir bättre!
 
rss feed
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!