hippieflikka

Tar en liten bloggpaus och återkommer när jag hittat lite mer inspiration osv.

I september fyller jag 25 år så nu har jag ordnat ett event på facebook och bjudit in några vänner. Tanken var först att hyra lokal men jag har inte orkat engagerat mig i det. Dessutom är det dyrt. Så det får bli i all sin enkelhet hemma hos mig. Huvudsaken är ju att jag får omge mig med vänner och fira min födelsedag. Om det nu är så mycket att fira att man blir äldre ;)

Har två trötta och nöjda hundar här hemma nu. De har, tillsammans med lille Dylle, fått springa av sig ordentligt uppe på Fridhem. Innan vi åkte hem passade dock Dylle o Timmy på att springa iväg och hälsa på en annan hund. Nemo var dock duktig och stannade på avstånd, blev så himla stolt över honom. Tack och lov var det en snäll hund de andra två sprang fram till, och även ägarna var bra. Bad så mycket om ursäkt och är glad att det hela slutade väl.

Ja, idag är dom inte så söta och rara.
Var ute och släppte dem tidigare idag, gissa vem som i vanlig ordning badade i lera? Och gissa vem som härmade storebrorsan? Suck. Fick duscha av dem båda när vi kom in...

Och nyss var jag iväg i 20 minuter och gissa vad valp hade gjort? Först hade han försökt ta sig upp på mitt skrivbord, genom att stå på soffan. Där rev han ner ett glas med vatten och till råga på allt gick glaset sönder så det låg massa glas invid mitt skrivbord. Sedan hade han tydligen velat ta en kik på mina fotografier för förpackningen där korten låg i var sönderbiten. Och slutligen stod en av mina skor mitt på golvet, också i vanlig ordning.

Suck suck suck.
Ibland sköter han sig verkligen jätterbra och klarar utan problem att vara hemma med Nemo flera timmar. Och ibland räcker det med 20 minuter och så har han hittat på en massa hyss.

Igår var det full rulle hela dagen lång. Mötte pappa i badhusparken på morgonen, hundarna var med och fick varsin grisknorr av pappa. Efter att ha suttit i parken ett tag gick vi vidare till affären och handlade. Väl hemma intog pappa köket och gjorde sin berömda köttgryta. Den är verkligen något utöver det vanliga!

På eftermiddagen kom Johan och hämtade hundarna. De åkte ut till Stenshult och hundarna fick i vanlig ordning springa lösa en hel del. Samtidigt kom syrran med pojkvän och hund hem till mig medan jag och pappa låg i soffan och smälte maten. Dylan, syrrans hund, kan inte så många tricks men jag lär honom allt eftersom... så nu kan han "tass" också. Jag tycker det är himla roligt att träna hund, och speciellt om de inte är som mina, då får man tänka till lite. Dylan är inte så van vid just klicker och tricksträning, dessutom är han lite sån att han inte vill ha krav på sig, så man får ha lite tålamod och hela tiden anpassa sig efter honom. Men till slut satt det och då blev både jag, syrran och såklart Dylan stolta.

Senare gick syrran och dem hem till sig och då kom nästa besök. Nämligen andra syrran, storasyster, och hon hade med sig båda ungarna. Sötaste Linn och goaste Leo. Jag passade på att umgås en hel del med Leo, var så himla längesedan. Han är för go, 4 år men så himla smart ändå. Nu är han i den åldern då han frågar en hel del följdfrågor, oftast blir det "varför det?" eller "varför är det så?".

Jag berättade bland annat för honom om Spike, min förra hund, att han alltid tog skor i munnen när han blev glad och det kom folk. Sedan kunde skorna hamna lite varstans, oftast bakom soffan. (Han bet aldrig i dem utan bara bar dem i munnen.) Och när jag sen skulle gå ut stod jag där med en sko... Då sa Leo "Varför tog du inte en av Johans skor?". Haha. Fick förklarat för honom att jag och Johan inte ens kände varandra då och efter en stund förstod han.

En annan rolig grej var när vi åt glass. Leo säger "Jag låter nog glassen kallna lite" och så tittade vi båda varandra och började skratta. "Jag menade ju föståss att den ska bli vajjmare" sa han och skrattade igen. Så himla go, att han liksom förstod det roliga i det också.

Ja, dagen var som sagt fullbokad men det var himla kul måste jag säga. Och att umgås med Leo får en verkligen att må bättre. Det går liksom inte att vara nere i hans sällskap :)

Nu är det bara jag och Timmy hemma, Nemo har lite egentid med husse idag. Tror att han behöver det, dels att få egentid med husse som inte längre bor här, och dels att få komma undan Timmy någon gång då och då. Dessutom tror jag att det är bra att dela på dem nån gång ibland så inte framför allt Timmy bygger sin trygghet på Nemo.

Jag började med kloklippning så fort vi blev ensamma, vilket inte är helt populärt hos Timmy. Han vill gärna slippa men när han förstår att han måste så finner han sig i det och är jätteduktig. Sedan körde vi lite klickerträning och så fick han sen lite mat i aktiveringsbollen. Den förstod han direkt och tyckte det var jättekul att springa efter en boll som matade ut torrfoderbitar :)

Nu ligger han och sover så gott och när han vaknar till ska vi ut och busa lite tänkte jag. Han ska få springa av sig, jag ska försöka fortsätta bygga upp lek med mig utomhus och sen blir det nog lite träning också. Är skönt att ibland få koncentrera sig lite mer på den ena, är ju också nyttigt att de båda får lite egentid med matte och husse :)


Jag och Timmy vid hämtningen i april

Idag gjorde jag en god gärning. Jag svarade nämligen på en undersökning av en telefonförsäljare haha. Dessutom, hör och häpna, tackade jag ja till att vara med i deras panel och då svara på undersökningar via internet. Snacka om god gärning ;)

Så himla härlig förmiddag idag! Trots att det fina vädret har varit här ett tag har jag inte varit ute och solat något. Men idag så. Jag o syrran åkte till en liten ministrand där vi va förr när vi var små, så himla fint ställe.
Så där låg vi och pressade i solen, åt medhavda äggmackor och tog ett par dopp.
Dessutom spelade jag Josse ett litet spratt. Hon sa tidigare hur äckligt hon tyckte att det var med krabbor... och efter mitt dopp hittade jag en död krabba i strandkanten. Gissa vad jag gjorde? Hihi, just det ja.. jag la den på hennes rygg. Hahaha, sjukt kul. Till och med så roligt att gubben bredvid oss garvade högt.
Så ska sommarens dagar spenderas... men eftersom vi båda numera är hundägare fick vi till sist ge oss hemåt för att låta odågerna komma ut och springa av sig.. Men jag hoppas att vi snart gör om det!


Bild från syrrans facebook,
tagen med hennes mob..
Osminkade tvillingar i solen :)

Vaknade av att jag höll på att typ klia ihjäl mig. Jäkla myggbettsfan.
Givetvis kunde jag inte somna om...

Idag eftermiddag tog vi en tur till svampskogen. Fanns inte så mycket annat att göra i värmen, hundarna är slöa bara vi går utanför dörren typ. Men om det inte blir någon form av aktivitet blir de förbannat pigga till kvällen så nåt får man allt ta för sig. Nemo fick gå i långkoppel och Timmy sprang lös med Dylan, som också var med. Nu ligger de utslagna här, skönt att veta att de är trötta och nöjda!

Själv ser jag på film, men tog en paus nu och gör lite middag. Klyftpotatis, nuggets och baguette med örtsmör. Orkar inte alls tänka på att det är helt fel mat för mig, får väl ta en omeprazol och ett par samarin innan jag lägger mig i värsta fall. Man får väl unna sig ibland...

Lite menlöst inlägg, men var mest för att uppdatera något ;)

Det bor en hare i vårt område, eller om det är två... vi brukar se den var och varannan dag men hundarna bryr sig inte så mycket. Timmy har liksom inte haft tid att ha koll på den och Nemo brukar vara nyfiken men det släpper rätt snabbt...

I vilket fall som helst hade jag Timmy lös i vanlig ordning på kvällspromenaden. Inga problem alls, förrän vi var typ utanför hemmet.. jag tränade lite med Nemo (som va i koppel) så jag hade inte fullt fokus på Timmy, som sprang en bit bort från mig. Han måste ha sprungit rent ut sagt på haren, för när jag tittar upp springer han efter den och haren är bara ett par meter ifrån. Jag skriker, Timmy hör inte alls på och sen blev jag skiträdd. Jag menar, Timmy har aldrig jagat något förr och heller aldrig försvunnit utom synhåll från mig. Jag bad Nemo spåra haren, vilket han skötte med bravur när han fick lov till det. Tack och lov så tog det knappt en minut förrän Timmy kom springades till mig när jag ropade.. PHU!

Jag vet att en minut egentligen är en minut för mycket, men detta var som sagt första gången och inget som vi kunde förutse. Samtidigt som jag blev både rädd och arg för att han fick chansen att jaga hare så måste jag ändå säga att jag blev stolt och glad över att han kom när jag ropade och då följde med mig (fortfarande lös) utan att försöka spåra vidare.

Någon gång ska väl alltid vara den första, men någon andra gång hoppas jag aldrig att det ska bli!

Hur man tar en fästing på en finsk lapphund
1) Du ligger i sängen och gosar med pälsbollen
2) Du känner en fästing
3) Det tar en kvart att hitta den igen
4) Under tiden du letar får du låtsas som det regnar och att allt du egentligen vill är att klappa, gosa och mysa (fast egentligen letar du bara efter ett äckligt kryp)
5) När du väl hittat fästingen igen och nyper tag får du till 99 procent säkerhet tag i ett par pälsstrån också
6) Lapphunden tittar på dig med mördande blick och vill gå därifrån
7) Efter att du nypt tag i både fästing och päls tar det ytterligare tio minuter innan du fått ut fästingen från pälsen. Under denna tid hinner du tänka en hel del tankar om att ha en blodfylld fästing någonstans i din lägenhet.
8) Ge för guds skull hunden ett par godisar så han älskar dig igen

Som tillägg,
Hur man tar en fästing på en vit Nemo
1) Du ser en svart prick krypa på hunden
2) Du viftar bort fanskapet

Alternativ två
1) Du känner en fästing
2) Du ser exakt var den är
3) Du nyper till och får tag i jäkeln
4) Två klappar till och hunden har hela tiden trott att du gosat med honom

(och om du mot förmodan inte skulle få tag i hela fästingen och huvudet sitter fast kan man hela tiden hålla koll för att se hur det ser ut. Händer samma sak på en finsk lapphund - glöm det och tänk att ett fästinghuvud har inget dött av)