Jag måste erkänna min värk

 2013-02-28    15:33:00   av:hippieflikka
Jag lånade lite böcker häromdagen på biblioteket. En bok heter "Kroppens vrede. En bok om smärta", och den verkar rätt intressant att läsa. Visserligen har jag bara börjat. Det slår mig hur mycket som stämmer in.
Samtidigt som jag inser hur lång väg jag har att gå, för jag har inte ens kommit till erkännandet...

I kapitlet "Ditt förhållande till smärtan" med rubriken "I smärtans grepp" står det bland annat:
Det gäller att se sanningen i vitögat. Långvarig smärta får man dras med länge. Ändå använder kanske de flesta år på att bekämpa insikten om att kroppen inte kommer att bli som förr. Denna kamp kostar tid, kraft - och mer smärta. Har du smärta som suttit i längre än normalt, och inte visar tecken att ge med sig trots att du försökt, då har smärtan kopplat ett grepp om dig.

Utan att du märkt något  har du hamnat i det första stadiet i smärtprocessen. Där kommer du att vara kvar tills du klarat av uppgiften att erkänna att du drabbats av långvarig smärta och aldrig kommer att bli densamma igen.
En annan svårighet är att du inte vill att någon ska veta hur du har det. Det blir så många frågor och ingen kan ändå riktigt förstå. Du ser hur förhoppningsfulla de ser ut när de frågar "mår du bättre nu?" och du hatar att göra dem besvikna med att säga sanningen.

Du kommer inte vidare så länge du kämpar emot det oundvikliga accepterandet; jag har haft ont så länge och smärtan har ingripit så kraftigt i mitt liv att möjligheterna att komma tillbaka till det gamla livet är väldigt små. Kan jag inte bli som förr, då måste jag bli på ett nytt sätt, som stämmer bättre med vad som nu gäller. Jag måste erkänna att det är så det är.

Det är lätt att förstå att du inte vill ge upp dina drömmar om att komma tillbaka till det gamla livet som flöt fram så som du skapat det. Det var du, som du alltid sett dig, en person som andra uppskattade och som du var ganska nöjd med. Erkänner du att smärtan har kommit för att stanna måste du bli en annan - vem kommer att tycka om den personen? Och hur ska du själv stå ut med att vara på ett nytt sätt , okänt för dig själv?
För att komma vidare måste du erkänna att smärtan inte är tillfällig, att det är osannolikt att du blir ditt gamla jag igen.
 
 Mia

Oj!!! Jag trodde att jag kommit en bra bit på väg men det förstår jag ju nu att så är det inte. Jag har nog innerst inne trott att jag ska bli som jag var förr, utan smärta och ångest... Borde nog låna den där boken också.
Bra att du är helt sjukskriven. Finns ingen anledning att skynda på något som ändå inte går att skynda på. Hade varit kul att träffas nån dag när vi mår extra bra och solen skiner. Skulle vara roligt att hälsa på vovvarna :)
// Kram!!!

 2013-02-28    18:06:11     URL: http://ordochbild.blogg.se
Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!