Ett plus och två minus...

 2014-04-29    19:15:00   av:hippieflikka
Var på min regelbundna undersökning idag, den som jag berättat om förut, då jag bland annat kollar blodtryck, puls och vikt. Och det var som vanligt både positiva och negativa besked.
 
Det positiva var att min puls för första gången på väldigt länge låg på under 100. Vilopulsen hos en vuxen brukar normalt ligga mellan 60 och 70 regelbundna slag per minut men jag brukar nästan alltid ha över 100. Det finns visserligen saker som kan förklara att man har hög puls, ansträngning, stress, mediciner med mera kan vara anledningar och så länge man inte har problem med att man har hög puls är det inget farligt. De senaste gångerna jag gjorde den här kollen var min puls på 115 och 121 vilket jag själv tycker är alldeles för högt även för mig som har en "normal" hög puls... men idag låg den på 97 vilket kändes positivt.
 
Mitt blodtryck brukar alltid vara lågt och bra, minns dock aldrig siffrorna helt korrekt, men idag var det trist nog väldigt lågt, lägre än det brukar. Även om jag är van vid lågt tryck så tycker jag det är jobbigt när det är lägre än det "brukar vara" för då drabbas jag så jäkla lätt av brodtrycksfall, det spelar ingen roll om jag reser mig sakta eller snabbt utan kan handla om att jag bara böjer mig ner, ska ta på mig skorna, går i rask takt eller liknande. Jag får yrsel, det svartnar lite framför ögonen och jag får ta tag i något att hålla mig i för att det ska bli "normalt" igen och inte riskera att svimma typ. Det kan vara lite jobbigt när sådant kan inträffa flera gånger per dag liksom.
 
Sist men inte minst så var det alltså det här med vikten och det var inget roligt besked jag fick idag. Jag har alltid varit hyfsad trygg i min kropp/vikt även om jag såklart, precis som de allra flesta, ibland haft perioder med komplex eller hur man ska uttrycka det. Men överlag har jag, anser jag själv i alla fall, för det mesta varit nöjd. Jag har alltid haft lite kurvor o det har jag tyckt om, alla är vi ju uppbyggda på olika sätt så att säga, och jag har också alltid haft väldigt lätt för att få muskler. Under en period var jag lite rundare än jag var nöjd med och då kan jag erkänna att jag hade en såndär period med komplex. Med tanke på min längd så kan det ju snabbt märkas även om det bara handlar om några kilon upp eller ner.
Tyvärr har jag i dagsläget lite komplex igen men den här gången är det motsatsen. Det är inget större komplex, jag är i grunden fortfarande rätt trygg i min kropp kan jag börja med att säga.
 
 
 
Med motsatsen menar jag alltså att det handlar om det omvända, att jag numera inte kan behålla min vikt utan går bara ner och ner typ. Det känns som ett "lyxproblem" ibland men samtidigt vill jag verkligen inte gå ner i vikt såhär. För ett par veckor sedan var jag jätteglad över att ha lyckats ta mig upp ett endaste kilo och idag, två veckor senare, visade det sig att jag gått ner nästan tre kilo, dvs jag väger ännu mindre än jag gjorde sist jag sa att jag aldrig vägt såhär lite förr. Jag har aldrig brytt mig om BMI och sån skit då jag anser att det är lite missvisande med tanke på att alla har olika kroppsbyggnader osv men om jag ändå ska ta det som ett exempel så visar mitt BMI på underviktig.
 
Jag har gått ner omkring 15 kg från det att jag var som rundast då jag hade några kilo "för mycket" till där jag är idag och det säger ju en del, speciellt eftersom jag aldrig under den här tiden har försökt medvetet att gå ner i vikt eller på något sätt bantat etc. Visst finns det faktorer som spelar in, som exempelvis att min mage är som den är med alla problem (IBS, laktosintolerans, magsår osv) samt att jag faktiskt inte har någon vidare bra, nyttig och varierad kost. Men det känns ändå inget vidare för trots allt så försöker jag verkligen att gå upp i vikt eller åtminstone inte tappa mer men ibland verkar ingenting hjälpa och precis som med övervikt så är ju undervikt inte heller något som är bra för hälsan. 
 
Jag håller tummarna för att jag snart får de där näringsdryckerna och att de kanske kan hjälpa mig lite på traven att återfå några av mina kurvor (gärna brösten haha!). Att bli smal o gå ner i vikt finns det säkert många som drömmer om (och tyvärr är dagens ideal med bantningshysteri, dieter, löpsedlar, modemagasin mm åt helvete) men nu vet ni i alla fall att det inte är en av mina drömmar eller mål. Jag är, som många redan vet, inte alltid som alla andra och i ett sådant här fall är jag glad över det. 
 
En jämförelsebild, vet inte hur mycket som syns men första är alltså från febr 2011 och andra från mars 2014. Och tyvärr har jag gått ner ännu mer sedan marsbilden och det är ingenting jag är glad eller stolt över :-(
 
 
 

Hundar, barn, allergi typ...

 2014-04-23    19:40:00   av:hippieflikka
Kom in för en liten stund sedan efter att ha varit ute en sväng med två pigga hundar. Då jag inte riktigt längre kan ha dem lösa här på det stället jag kunnat förut (dom har tagit bort en massa träd o buskar så det är väldigt öppet numera och dessutom finns det så mycket harar och annat som lockar och hundarna har tyvärr inte fått så mycket träning/uppdatering det senaste så att dom garanterat kan fixa sånt) så brukar dom få en liten busstund på ena grusplanen istället, dock inte lösa. I alla fall kom några av barnen som bor här fram, de har träffat och hälsat på hundarna många gånger förut. Men precis som med inkallning och hundträning brukar man ju få uppdatera även barn....

Precis när vi kom till grusplanen o hundarna började busa så kom barnen fram och bara fortsatte framåt mot oss. Jag vet att de tycker om hundarna och hundarna gillar även dom så oftast brukar de barn som vill givetvis få hälsa MEN jag är väldigt noga med att det ska ske på RÄTT SÄTT, både för hundarnas och barnens skull. Så jag bad dem stanna och så frågade jag om de ville hälsa (vilket jag redan förstått att de ville) och när de svarade "ja" sa jag att de måste fråga först innan de kommer fram, så då frågade de mig och sedan fick de givetvis komma fram. 

När det finns tid (och lust) att låta barn hälsa på mina hundar brukar jag alltid se det som ett sätt att uppdatera eller lära barnen (och givetvis även hundarna) hur man bäst bör gå tillväga och jag blir faktiskt väldigt glad när man märker att de lyssnar och tar till sig vad man berättar. Som när jag sa att man alltid måste fråga en hundägare om man får hälsa på en hund INNAN man går fram då inte alla hundar kanske gillar att bli hälsade på eller dom kan bli rädda om någon okänd bara kommer rakt fram. "Ja, då den bita" sa ena ungen men utan att lägga någon värdering i det han sa. "Ja, och det behöver inte alls handla om att hunden är arg utan kan som sagt bero på att den blir rädd eller inte vill hälsa mm" svarade jag och ungen svarade "ja, precis".
Sånt gör mig som sagt glad, att det finns barn som förstår, lär sig eller är villiga att lära sig osv hur hundar kan fungera för på så sätt kan också olyckor undvikas.
 
Gammal bild på Linn och Timmy - både hund och barn glada :)
 
Timmy höll som vanligt på att prata sönder sig haha, hans ljuva gälla skall hördes runt hela kvarteret då han ju tycker om barn väldigt mycket och dessutom var både pigg och glad. Nemo satt som vanligt helt lugnt o stilla så jag sa till den ungen som var lite mer osäker att han kunde hälsa/klappa Nemo till att börja med haha. Sen fick båda ungarna testa att be hundarna att sitta och ge dom godis ur handen vilket ungarna klarade galant, dom ställde även lite frågor och det var en trevlig stund innan vi gick vidare bort till ängen...
 
Där märkte jag för övrigt att kortinsoninjektionen som jag fick förra onsdagen inte riktigt har gett mig full effekt eller vad man ska säga. Eller ja... jag har ju ingen erfarenhet av det sedan tidigare så jag vet kanske inte riktigt vad jag exakt kan förvänta mig om man säger så. Det har känts något bättre får jag säga den senaste veckan överlag, det har inte varit lika jobbigt som det brukar att bara vara utomhus. Men förut när jag var på ängen bland allt gräs och en massa björkar så blev det jättejobbigt, så jag fick gå hemåt igen och efter en liten stund inomhus har det nu släppt.
 
Läkaren sa att en injektion förhoppningsvis skulle räcka under pollensäsongen, eller åtminstone att jag skulle slippa björkpollen. Jag har ju dock även stora problem med gräspollen men då sa han att det kunde bli aktuellt med en injektion till i sommar.
(Läste för övrigt på Radio Väst förut: På pollenlaboratoriet i Göteborg är man nära rekordnivåer av björkpollen, och i år ser det dessutom ut att bli extremt mycket gräspollen.)
 
Jag vet som sagt inte riktigt hur effekten "ska" vara osv, jag får väl prata lite med pappa antar jag eftersom han har erfarenhet av det, men kanske det är så att jag trots injektion ändå måste vara noga med nässprayen och ögondropparna? Och även om jag klarar att vara utomhus lite bättre än tidigare så kanske jag inte fixar att vara på sådana utsatta ställen som den där ängen, dvs där det i stort sätt bara finns gräs, björk och annat som blommar?
 
Gammal bild på Timmy när han var valp och vi busade
borta på den där ängen som jag menar...
 
 

Kortisoninjektion!

 2014-04-14    18:06:24   av:hippieflikka
Känner mig faktiskt lite hoppfull för första gången på väldigt länge.
Idag har jag varit hos sjukgymnasten och tränat samt fått 30 minuters massagebehandling. Jag rehabtränar numera cirka två gånger i veckan, än har jag inte märkt av någon förbättring, värken är fortfarande densamma. Men ortopeden sa ju att det handlar om sjukgymnastikträning i minst 6 månader innan jag kan förvänta mig resultat eller om det visar sig att jag måste opereras.
 
I alla fall så tog jag upp frågan om kortinsoninjektion under det första året som jag hade min värk (fick den ju i november 2009) men de jag pratade med då sa alla olika saker och jag har ju dessutom aldrig fått en riktig diagnos för min värk förrän jag träffade ortopeden i februari 2014. Både han och min nuvarande sjukgymnastik har ställt sig lite frågande till varför jag aldrig fått testa kortisoninjektion då det är vanligt vid diagnosen impingement, men jag antar att det är för att ingen tidigare på allvar har utrett vad min värk egentligen beror på...
 
Men nu ska jag äntligen få testa det!! Låter kanske konstigt o dumt att jag är så glad över det för kortison är ju inte direkt ett förstahandsval men tro mig, jag har testat det mesta de senaste 4 åren...
 
Dessutom har jag stora problem med min allergi. Jag testade mig för några år sedan och då visade det sig främst vara gräspollen som jag är allergisk mot men nu verkar allergin bara blivit värre o värre för jag kan knappt vara utomhus alls på våren och sommaren känns det som. Ögonen och näsan rinner konstant på mig, det räcker med en runda runt kvarteret ibland alltså... ögondropparna och nässprayen hjälper inte tillräckligt och jag kan inte äta allergimedicinen regelbundet för då blir min restless legs värre... 
Och kortison kan även hjälpa om man har svår allergi, pappa fick exempelvis ta kortisonsprutor när han hade det som värst med sin allergi och det hjälpte honom.
 
Nu har jag precis avslutat ett telefonsamtal med min läkare på vårdcentralen och jag tog upp allt detta med honom. Då jag själv läst på en del det senaste (alltid bäst att vara förberedd, påläst osv för ibland har man nästan bättre koll än läkarna själva) föreslog jag att jag skulle få en kortisoninjektion främst för allergin för då får man effekt i hela kroppen.
(De vanligaste injektionsvätskorna av kortison heter Depo-Medrol som kan sprutas i leder eller ges i muskel, den ger då effekt i hela kroppen, samt Lederspan som bara sprutas i leder och verkar då lokalt.)
 
För även om jag har stora problem med min värk så är jag ändå såpass van vid att alltid ha ont. Jag har dessutom problem med en del andra krämpor så jag kan känna mig lite skeptisk till att vara spruta in kortison i axeln då jag är rädd att det inte skulle göra så mycket som jag hoppas på... Så istället tänker jag att det nog kan vara bättre att få effekt i hela kroppen, så att allergiproblemen minskas drastiskt och har jag tur så kanske det även påverkar resten av kroppen så värken/inflammationen i helhet lättar.
 
 
 
Dessutom bad jag om att få näringsdrycker på recept efter tips från syrran vilket jag också nu ska få. Detta då jag har svårt för att hålla vikten, trots att jag äter (även om det inte alltid är så bra/nyttig mat...) så går jag sällan upp i vikt och ibland går det även neråt. Så här lite som jag väger nu har jag typ aldrig vägt tidigare och min mage är ju som den är (dvs helt ras) så jag verkar sällan få behålla något så kan nog vara bra att få lite "extra näring" vid behov. Är väl egentligen ett "lyxproblem" att gå ner i vikt men jag vill verkligen inte gå ner mer, dessutom har det gjort att jag ständigt fryser och även om mitt blodtryck är bra så är det ofta väldigt lågt och jag får numera blodtrycksfall flera gånger om dagen... 
 
Som sagt, känner mig äntligen lite hoppfull för första gången på länge. Ska inte ta ut för mycket än men känns förbannat skönt att nån gång ibland få känna så här, att det faktiskt kanske finns en möjlighet att jag kan börja må bättre. Om inte annat för att fortsätta orka kämpa vidare.
 
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!