Snart gå på spelning

 2014-02-21    18:23:00   av:hippieflikka
Nu blir det snart spelning med Johan Johansson på Uddevallakassettens Kontor, ska bli trevligt.
 
Egobild får en allt ha ibland så man ser hur man ser ut ;-)
PS: Man kan aldrig ha för många armband!
 
 

Impingement

 2014-02-19    00:23:20   av:hippieflikka
Kan börja med att säga att jag är bra trött nu alltså. Blev i stort sett ingen sömn inatt och ungefär hela dagen har tillbringats i Göteborg... att jag äntligen fick en tid hos en ortoped är givetvis väldigt positivt men jag ska erkänna att det samtidigt är blandade känslor. Känns alltid lite jobbigt varje gång man ska träffa en läkare/person som man ska dra hela sin historia för, dels för att man lätt kan känna sig utlämnad och dels för att man aldrig vet vad som väntar en. Jag har ju dessutom fått olika "diagnoser" varje gång, alla har lovat att hjälpa mig men det har alltid slutat med ett "tack och adjö vi kan inte göra något mer för dig"...
 
Men idag fick jag ju äntligen träffa en specialist och jag hoppas verkligen att detta är det "rätta svaret" (och sista) så att jag kan blicka framåt och börja tro på en tillvaro utan att ständigt gå och ha ont.
 
När jag kom till mottagningen så blev jag väl bemött och ett första intryck kan ju som alla vet betyda mycket. Sedan fick jag träffa ortopeden, som alltså är specialist på axlar. Jag hade med mig en massa papper (remissvar, journalanteckningar etc) men läkaren var främst intresserad av att höra mig berätta istället för att kolla vad andra har skrivit. Bara det kändes otroligt bra, att någon lyssnade, tog mig på allvar och dessutom visade förståelse. Sedan undersökte han mig och efteråt visade han bilder på hur axlarna o musklerna etc ser ut så att jag skulle förstå. Han ska även skicka hem ett papper till mig om det vi pratade om så jag får all fakta, men jag antecknade lite under tiden.
 
 
Han sa att mina axlar till viss del var överrörliga och att problemet främst handlar om rotatorcuffen (Axelleden är beroende av en fungerande rotatorcuff, ledband och ledkapsel. Rotatorcuffen är en grupp på fyra skelettmuskler som har sina ursprung på skulderbladet och fästen kring överarmsbenets huvud. Deras stabiliserande inverkan på axelleden gör att de kallas axelns aktiva ligament). 
Då rotatorcuffen hänger ihop med skulderbladet så var det heller inte så konstigt att jag ofta har ont just där (jag har tidigare trott att det är mitt problemområde och att axeln även drabbas pga av värken vid skuldran men visade sig alltså enligt honom att det är axeln som är "boven i dramat" främst).
 
Han sa även något om att mina ledband/fästen är för långa/uttöjda och i samband med att rotatorcuffen är försvagad innebär det att ledhuvudet "åker runt" fritt inuti i leden.
Axelleden omges även av flera bursor, dvs slemsäckar, som motverkar friktion i leden och läkaren sa att jag kan ha gått länge med inflammation i just slemsäcken.
 
Jag fick också veta att båda mina axlar är i nån slags "felställning", de är alldeles för långt fram än vad de borde vara och detta märktes främst på höger sida där mitt problemområde alltså är. Detta var dock inget ovanligt när man gått med värk såpass länge, dvs det kan hända att kroppen/musklerna anpassar sig, försvarar sig mot smärta, det blir spänningar osv och så belastar man fel eller liknande.
 
Jag var välkommen att höra av mig till honom igen om det skulle behövas. Det som dock händer härnäst är att jag ska kontakta en sjukgymnast som kan det här med axlar bra. Läkaren sa att det som behövs nu är intensiv sjukgymnastik (han snackade om 2-3 gånger i veckan!) i ungefär 6 månader med fokusering på rotatorcuffstabiliserande rehabträning.
Då finns det goda förutsättningar att jag ska bli smärtfri o "återställd".
 
Angående träning så har jag ju rehabtränat en hel del genom all kontakt med sjukgymnaster o naprapat. Jag berättade om några övningar som jag brukar göra, bland annat den berömda "plankan". Den ska ju vara så bra för att stärka hela kroppen, framför allt mage, bål o rygg o jag har ju fått höra att jag ska träna upp den delen... fick dock svaret av läkaren att just den övningen INTE är bra för mig o mina axlar, snarare tvärtom... med andra ord kan det ju vara så att en del av den träning jag tidigare gjort inte alls varit bra för mig utan istället förvärrat min värk och mina besvär.
 
Jag frågade också om jag är helt körd om det visar sig att sjukgymnastik inte gör att jag blir helt återställd men det är jag inte. För då finns operation kvar som ett alternativ. Nu är ju det mer "sista utvägen" och förhoppningsvis ska jag inte behöva det men det känns ändå skönt att veta att det finns ett sista alternativ också.
 
Ärligt talat var det länge sedan jag hade några alternativ överhuvudtaget.
Stundvis kan det kännas väldigt tråkigt och tragiskt att det tagit mer än fyra år innan jag fick träffat en specialist, speciellt eftersom det tyvärr oftast är så att ju längre man går med sådana här problem desto längre tid tar det innan man blir fri från det. Och nu har jag ännu en lång rehabtid framför mig att kämpa med. Men samtidigt gäller det ju att försöka se framåt. Förhoppningsvis har han rätt och det skulle betyda att jag äntligen har fått ett svar, vilket i sin tur skulle göra det lättare för mig att acceptera och hantera värken. Och framför allt skulle det ge mig lite ny energi att orka kriga vidare och vem vet, en dag kanske jag vaknar upp och inte känner mig som ett hopplöst fall längre ;-)

 
 

Tid hos ortopeden

 2014-02-18    08:42:00   av:hippieflikka
Jag har haft problem med kronisk värk i ryggen sedan november 2009. Jag har gått till läkare på vårdcentralen, fått behandling av 4-5 olika sjukgymnaster samt varit hos en naprapat. De har alla sagt lite olika saker om vad värken kan bero på men en sak har de haft gemensamt och det är att de alla sagt att de kan hjälpa mig och att jag inom några månader skulle bli bättre. De har tyvärr haft fel. Jag har inte blivit bättre, snarare tvärtom. Givetvis har jag även tränat, följt olika program, övningar osv och andra saker för försöka bli bättre. Men det har aldrig hållt i längden, värken har aldrig försvunnit.
 
Idag ska jag för första gången faktiskt träffa en specialist. Jag har nämligen fått en tid på en ortopedmottagning i Göteborg.
(Min läkare skickade en remiss till ortopeden i Uddevalla en gång för länge sedan, dom ville ha mer uppgifter innan de kunde boka in mig för en tid men min läkare på vårdcentralen tolkade det hela som att dom inte kunde göra något för mig. Så min läkare gick aldrig vidare med det utan sa i stort sett till mig att jag inte var välkommen där då dom inte kunde göra något för mig. Det var först när jag begärde ut min journal som jag fick veta att ortopeden velat ha mer uppgifter, dvs det handlade inte alls om att jag inte "passade in" där.)
 
Så efter mer än fyra år med kronisk värk ska jag alltså idag få träffa en specialist. Jag vågar inte ta ut något i förskott då jag allt för många gånger fått besked om att "dom inte kan göra något mer". Men samtidigt hoppas jag såklart på att besöket inte kommer att vara "i onödan", för gudarna ska veta att den här värken tär på mig nåt såpass. Det händer att jag både skriker och grinar stundvis för att jag har så fruktansvärt ont och jag känner mig både frustrerad och maktlös när jag inte kan göra något åt smärtan. Att tvätta är ett rent helvete för ryggen, att laga mat gör värken värre och att diska och dammsuga gör förbannat ont. Tack och lov hjälper pappa mig med mycket i hemmet. Det som dock känns värst är att värken stundvis går ut över mina djur. Att ibland knappt kunna gå promenader eller aktivera mina hundar är nog det som gör mig mest ledsen. Att inte kunna vara den djurägaren jag vill vara, som jag egentligen är.
Och när man vaknar med värk och går o lägger sig med värk dagarna i ända tar det på psyket. Det är svårt att vara glad, pigg, ha tålamod osv när man ständigt har ont.
 
Jag har haft problem med min mage sedan tonåren, likadant med benen (restless legs). Och även om detta också är något som kan vara fruktansvärt jobbigt att leva med och anpassa sig efter så har jag ändå accepterat det. Lärt mig att leva med det så att säga. Men det är svårt att acceptera värken, främst för att jag aldrig blivit ordentligt utredd eller fått några riktiga svar.
 
Jag hoppas att dagens besök hos ortopeden kan ge mig lite hopp, minsta lilla. Att få ett riktigt svar på vad det är och om det finns något som kan göras.
...För jävlar vad trött jag är på att ständigt känna mig fångad i min egen kropp och gå ha såhär ont hela tiden....
 
 
 
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!