Att ha en hund som inte alltid klarar att vara ensam hemma

 2014-06-28    19:38:00   av:hippieflikka
Som många vet så har min ena hund, Timmy, alltid haft lite problem med att vara hemma själv (även om han har sällskap av Nemo). Detta är något jag inte varit van vid tidigare, alla de hundar jag växt upp med/ägt eller haft i min närhet har alltid fixat att vara ensamma om det krävs, det har liksom varit naturligt. Nemo har alltid varit sån som går o lägger sig och så vilar han tills jag kommer hem igen.
 
Jag ensamhetstränade Timmy när han var liten och trodde att allt gick som det skulle. Men det gjorde det inte för "vissa" (fega) grannar klagade till hyresbolaget om att min hund skällde o förde väsen.
Det är väl minst några år sedan detta hände nu och det jag mest blev förbannad över då var att ingen av grannarna nånsin sagt ett ljud till mig om hur läget var. Så jag visste ju ingenting utan trodde allt fungerade bra! Hade jag vetat att han skällde o inte hanterade ensamheten så bra hade jag ju aldrig låtit det fortsätta! Och det är något jag än idag inte kan förstå, hur de som störde sig inte kunde komma och prata med personligen (jag satte till o med upp lappar i trappuppgången där jag bland annat berättade att jag ensamhetstränade min yngsta hund och att jag vore tacksam om de kom till mig personligen) för även om de nu var så fega och inte kunde prata ansikte mot ansikte så borde de väl åtminstone kunnat tänka på hunden?! Dvs att man kanske borde meddela ägaren om hur situationen är och ifall denne är medveten om det hela (vilket ju inte jag var... tack och lov hade jag en bra kontakt med hyresbolaget om just detta). 
 
Givetvis fick han (tillsammans med Nemo) ändå fortsätta vara ensam hemma ibland, när det var absolut nödvändigt och inte handlade om nån lång stund. Men det var nästan lika jobbigt varje gång att komma hem för man visste typ aldrig vad som väntade på en... han bet ofta sönder saker, en sönderbiten tidning gjordes till exempel om till confetti etc och jag fick varje gång se till så att inga mediciner, matrester, godis eller liknande fanns i räckhåll (lärde mig att Timmy var en baddare på att använda soffan för att klättra upp på skrivbordet t.ex.) Såhär i efterhand tror jag den främsta anledningen till att han bet sönder saker så ofta var en kombination av hans unga ålder, otryggheten av att bli lämnad/vara ensam samt även tristess. Skällandet fortsatte även det i perioder. Det jobbigaste var att aldrig veta gång från gång hur det skulle gå/bli, för ena stunden gick det framåt men sen var man tillbaka på ruta ett igen typ.
 
En liten rackare som inte trivdes med att vara hemma själv
 
I alla fall har jag insett och accepterat att Timmy aldrig kommer att bli en sån där hund som inte har några som helst problem med att vara själv, så som Nemo exempelvis. Så jag anpassar och planerar för att göra det bästa möjliga typ, pappa ställer alltid upp som hundvakt/sällskap till exempel om jag vet att jag har något som kommer att ta lite längre tid, jag hade en dagmatte en period, stundvis har han kunnat få följa med till jobbet och tack o lov är han väldigt lätt att ta med sig om man ska till familj/vänner osv.
 
Samtidigt får dom givetvis ändå vara ensamma ibland när det krävs, om jag har läkartid, sjukgymnast eller måste handla/uträtta ärenden till exempel. I snitt handlar det väl om cirka 1-3 timmar dagtid några gånger i veckan kan man säga, ibland mer eller mindre.
 
Det har hela tiden GÅTT FRAMÅT och Timmy gör fortfarande framsteg.
Det var flera år sedan jag undrade vad han skulle ha bitit sönder när jag kom exempelvis. Han slutade senare också att skälla sådär konstant, även om jag aldrig kan garantera till 100 procent att han är tyst hela tiden jag är borta. Det kommer jag kanske aldrig kunna göra riktigt heller och därför ser jag till så att han aldrig är ensam sent på kvällen till exempel (eftersom mina grannar är som dom är så skulle vissa av dom ta varje chans att ge något klagomål typ). Det enda som egentligen bevisat att han varit själv hemma på senare år har varit att nån av hundbäddarna kan ligga i en enda röra eller att mattan ligger snett typ när jag kommit hem.
 
Den senaste tiden har det, peppar peppar (borde väl egentligen inte skriva nåt om det för då vänder det kanske hm) gått bättre än förväntat och jag är så stolt!
Mattorna eller hundbäddarna har legat precis på samma ställe som de var när jag lämnade hemmet. Flera gånger har han dessutom kommit lugnt ut från sovrummet tillsammans med Nemo när jag öppnat dörren o kommit hem, dvs han har med största sannolikhet vilat och de har inte ens hört mig komma.
 
Han har gjort stora framsteg min lilla kille!
 
Sedan så har jag numera en inspelningsapp på min gamla mobil som jag inte använder så mobilen finns alltså kvar hemma o jag kan spela in vilket jag bland annat gjorde idag. Behövde nämligen handla och blev borta i 50 minuter ungefär.
Det hördes inte ett ljud från hundarna på inspelningen! Blev så glad och nu kan jag dessutom regelbundet spela in och hålla koll på hur det går (jag har varit hyfsad säker på att han inte skällt den senaste tiden men eftersom jag inte kunnat spela in tidigare har jag aldrig vetat helt säkert även om han varit tyst när jag gått samt kommit hem).
Förhoppningsvis fortsätter det såhär nu och går framåt så både han och jag kan vara mer avslappnade när jag behöver vara hemifrån :-)
 
 
 
Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!