Promenad och skogstur med hundarna tar på krafterna

 2014-09-30    20:56:00   av:hippieflikka
PUH..
Är helt slut... dålig sömn, mat och mående under en tid har påverkat mitt humör (såklart, säger ju sig själv haha) en hel del och idag har det inte varit det bästa om man säger så, känt mig otroligt lättirritierad... men tänkte iaf att jag skulle ta mig i kragen o gå till skogen o släppa hundarna då det va längesen de fick vara lösa båda två samtidigt...
 
På väg till skogen med de här fina hundarna

Tråkigt nog finns det inte alltför många bra ställen eller skogar här i området men jag gick bortåt Svenskholmen iaf och vek sedan av från gångbanan o in i skogen. Vilket innebär att gå uppför en fruktansvärd jobbig o brant skogsväg.. medan svetten rann kopplade jag loss hundarna. Och tro på fan att mitt tålamod och humör frestades på ännu mer.
Nemo tvärvände nämligen direkt kopplet åkt av och sprang tillbaka neråt, givetvis med lillebrorsan efter sig. Jag stod kvar och ropade samtidigt som jag kände mig arg, irriterad och dessutom lite osäker då gångbanan är väldigt populär för exempelvis motionärer och andra hundägare och det sista jag ville behöva tänka på var att ha två lösa hundar som inte lyssnade eller lydde inkallningen (för ja, jag är givetvis medveten om hur lagen och ansvaret ser ut ifall nån mot förmodan skulle tro att jag inte bryr mig).

I alla fall började jag gå neråt för att se om jag kunde få nån respons från byrackorna och det var som jag trodde, Nemo hade sprungit tillbaka till stället som vi hade gått förbi där det låg nåt äckligt ätbart, så där stod han mumsade o vägrade lyssna på mig... Timmy gjorde precis som han brukade i alla fall, han kom springandes till mig så fort han såg mig och medan jag kopplade honom så han inte skulle springa tillbaka till sin idol aka storebrorsa såg jag att det gick några på gångbanan med en hund. Nu är tack och lov inte Nemo sån som brukar springa fram till okända hundar eller människor men kändes ändå lite jobbigt läge att stå i en brant backe med en uppspelt hund i koppel, en kamera under armen, ryggsäck i handen o samtidigt försöka kalla in sin andra hund medan ett sällskap med hund är på väg att gå förbi odågan som har lock för öronen.. Mitt i allt ringde mobilen till råga på allt också haha. Sekunden senare kom Nemo tack och lov och jag valde sedan att släppa dom när vi kommit längre upp i skogen för att inte riskera att de (läs Nemo) skulle springa tillbaka o mumsa vidare...
 
En glad odåga till hund ;-)
 
Hundarna fick springa av sig rätt rejält, och tack och lov lyssnade de då också varje gång jag kallade in dem eller bad dem stanna etc. Varvade ner med lite godissök innan jag kopplade dem för att ta mig ut ur skogen. Då gick det nerför och jag försökte gå så försiktigt som möjligt bland hala stenar, grenar och lera.. helt plötsligt stirrade Timmy rakt fram och började råskälla, ett skall som inte är så vanligt för honom. Jag försökte se om det var något i skogen, min första tanke var andra människor/hund men när jag tittade på Timmy o lyssnade på skallet kom istället tanken på att det kunde vara en älg. Och de som känner mig vet ju hur det är med mig och älgar... jag har ju tyvärr problem med att faktiskt vara ensam ute i naturen många gånger på grund av att jag har en sån fobi och rädsla för älgar och hur ologiskt det än är att en älg skulle befinna sig i den skogen så hjälps det inte, min rädsla/fobi är inte logisk. Så samtidigt som jag försökte se om det faktiskt var något längre fram i skogen gjorde jag mitt bästa för att lugna Timmy men eftersom jag under tiden backade och började känna panik reagerade såklart inte Timmy på mitt "ser du nåt? äh det var nog inget. Eller?..."
En vacker dag lär jag nog åka på en hjärtinfarkt av sådana här händelser haha. Tack och lov såg jag ingen älg (och inget annat heller för den delen, antingen såg Timmy nåt djur eller så fick han bara för sig det) och vi kom ut helskinnade från skogen ;-)
 
Två glada och nöjda hundar innan koppeldags
 
Hade några hundmöten på vägen hem som gick väldigt bra, Timmy kämpade mot impulsen att skälla och sökte kontakt med mig för att få belöning vilket kändes bra. Precis när vi var nästan hemma kom en hare springandes bara några meter framför oss och när den ser oss och tänker springa förbi verkade den bli lite förvirrad för det blir istället att den kommer farandes rätt mot oss och mitt hjärta for upp i halsgropen ännu en gång då jag inte var beredd på det draget. Den kom dock på sig rätt snabbt o sprang förbi oss, hundarna reagerade som de brukar, dvs Nemo tittar men bryr sig inget större då han vet att han är kopplad medan Timmy kämpar mellan valen att gå igång o skälla på den eller vända all uppmärksamhet mot mig, Jag lät dom få nosa lite i gräset där haren sprungit och jag är så tacksam för att Timmy aldrig riktigt verkat förstå vad man har nosen till när det kommer till vilda djur haha (vadå, det räcker väl med synen, lite fart i benen och ett gällt skall hälsar Timmy).
 
Nu har jag i alla fall två väldigt trötta hundar som ligger inne i sovrummet vilket känns bra.

Slutligen. Cred till er som har orkat läsa igenom all text om en sån här liten (ointressant sak) haha, ni är grymma. Jag har ju inte skrivit i bloggen på länge så man kan säga att jag tog igen det en del med detta inlägget ;-)
 
Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!