Kastar du kastanjer på mig och min hund får du med mig att göra...

 2016-08-16    09:32:00   av:hippieflikka
Kom på att jag ju faktiskt har den här gamla bloggen så kanske dags att försöka skriva nån gång också... har dock en tendens att bli rätt långrandig när jag väl börjar skriva haha... 

Kan börja med att berätta lite om vad som hände igår, jag skällde nämligen ut några ungj-vlar (sorry, men jag är inget fan av barn som dessutom beter sig på sånt sätt). 

Jag va ute med Nemo och vi gick bland annat förbi lekplatsen i badhusparken. Några barn satt vid bordet några meter ifrån oss, innanför lekplatsen medan jag och Nemo gick på gångbanan (vid turistbyrån) bredvid. När vi gick förbi barnen märkte jag att de kastade kastanjer på/mot oss, ingen som träffade men tillräckligt så att Nemo fick hoppa undan för att inte få en på sig... och som alla säkert redan vet... mina djur är mitt allt och jag gör allt jag kan för att skydda dom... 

Så jag vände mig till ungarna och "frågade bestämt" om de kastade kastanjer på mig och hunden (för allvarligt talat så undrade jag om de verkligen var så "dumma" att de kunde göra en sån sak bara några meter ifrån oss och dessutom hade de fortfarande kastanjer i händerna. Jag menar, inte så alltså, men jag trodde meningen med nåt sånt "bus" va att inte bli upptäckt elr åtminstone inte visa så tydligt att man är skyldig)
Jag sa sen till dom att man inte gör så, man kastar inte kastanjer på nån som går förbi och då rakt inte på ett djur, hunden kan bli rädd osv. Dom skyllde på varandra och satt mest och fnittrade, tyckte väl det va roligt att lilla jag sa till dom eller nåt. 

Sen fortsatte jag och Nemo gå och vid övergångsstället vände jag mig om och kollade på ungarna. Då ser jag hur den ena (äldsta?) tar en kastanj och kastar med full kraft mot mig och Nemo...
Då jävlar var gränsen nådd kan jag säga.
 
Egentligen ville jag bara ta upp kastanjen och kasta den hårt i huvudet på ungarna... men då skulle jag ju inte vara mycket bättre än dem... och när det gäller mina djur.. ja ni vet, då jäklar... jag vill fasen inte att min hund tex kanske ska "behöva" känna sig osäker nästa gång vi går förbi där för att några få ungar gjort en dum grej. Har dessutom redan varit med om det min första hund, han blev osäker på barn för resten av livet efter att en unge kastade pinnar på honom en gång när han var valp. Såna upplevelser kan med andra ord sätta spår. Så när det kommer till barn och mina djur och är jag stenhård, jag säger direkt ifrån (eller/och förklarar varför/hur och vad som är okej elr inte). 
 
Så jag vände och traskade med bestämda steg mot dem och jösses, då var de inte så tuffa kan jag säga. Några skrattade, nån skrek och alla utom den yngsta sprang därifrån och "gömde" sig på lekplatsen. Bra och modigt av den yngsta att stanna kvar får jag ändå säga. Så jag frågade honom var deras föräldrar fanns någonstans (som sagt, egentligen hade jag helst velat peppra dem med kastanjer men kände att jag ville inte att de skulle komma undan så lätt och dessutom tycker jag att föräldrar borde veta en sån sak, vad deras ungar egentligen håller på med...)

Jag band Nemo vid stängslet utanför lekparken och gick med raska steg inåt och då kommer en förälder (?) emot mig med några av barnen i släptåg. 
Jag var rätt upprörd och skulle säga ett par valda ord... när jag började förklara vad ungarna gjorde avbryter hon mig med "no swedish no swedish" och jag fick istället prata engelska. 
Jag är ingen "van" engelskapratare haha så ni kan tänka att det blev lite jobbigt i mitt huvud att helt plötsligt ställa om sig och vara arg samtidigt som man ska försöka förklara till nån som inte förstår svenska och knappt engelska heller. 
 
Jag menar, inte fasen vet jag i såna stunder vad kastanjer heter på engelska ;) :p
Men efter att fått fram vad jag ville säga, och visat hur upprörd jag var över att hennes/de barn hon hade ansvar för hade kastat kastanjer (eller "things" som jag sa haha) på mig och min hund när vi gick förbi så bad hon om ursäkt och sa nåt till barnen som jag inte förstod.

Jag struntar egentligen fullkomligt i ursäkten för dels så är det ju egentligen barnen i sådana fall som ska be om ursäkt anser jag. Jag ville iaf främst upplysa föräldern/ansvarig.
Det viktigaste är i alla fall att jag gjorde det jag kunde göra i en sådan situation tycker jag, och personligen tycker jag också att jag hanterade det bra. Jag brusade inte upp eller lät mig påverkas negativt och jag fullföjde. Jag sa ifrån och visade att det inte är okej att göra som dom gjorde, att det kan få konsekvenser (även om det bara handlar om att man faktiskt går tillbaka och letar upp deras förälder men för många barn kan det räcka).
 
Jag har själv gjort massa bus i mina dar, det ska gudarna veta, men jag har i alla fall inte gjort nåt så att det kan drabba/skada något djur. Och skulle det vara jag som gjorde en sån här sak som barn så skulle jag faktiskt önska att någon gjorde som jag gjorde, dvs sa ifrån o sa till föräldern. För det kanske får ungarna att tänka till nästa gång innan de gör en sån sak om man har tur så att inte nån annan, människa eller hund, får massa kastanjer kastade efter sig... 
Eller chestnuts som det heter på engelska ;)
 
 
Nemo i badhusparken från ett annat tillfälle
 
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!