Snabbaktivering och uppdatering i konsten att vänta på sin tur

 2015-11-12    15:54:00   av:hippieflikka
Har egentligen mycket som jag skulle kunna (och vill) skriva om. Som till exempel hur helgen var. Men just nu blir det ett (tråkigare haha) inlägg om det som hände nyss, tänkte först skriva ett inlägg på fb men insåg att jag som vanligt har svårt att hålla mig kortfattad...
 
Hundarna har i alla fall inte fått springa av sig på länge o är fulla med energi. Och jag har värk o känner mig tröttare än vanligt sen ett tag tillbaka (måste nog börja ta tag i att äta d-vitamin igen som jag egentligen borde varje höst, vinter o vår, vem vet, det kanske hjälper nåt iaf. Å andra sidan är det mycket som hänt den senaste tiden vilket tar på "krafterna").

Jag tog iaf fram klickern samt vårt lättaste aktiveringsspel bara för en liten stunds "aktivering" (visste att det bara i sig skulle bli en utmaning att klicka/göra nåt som vi inte gjort på ett tag med två övertända uppspelta hundar).
Nemo visade som vanligt hur snabbt det kan gå då han ju kan den utan o innantill, och han fick även städa upp klossarna efter sig vilket han också kan.
 
Sen var det Timmys tur, han fixade det såklart också.. Men när jag skulle se om det gick att få Timmy att börja förstå det här med att städa upp klossarna blev Nemo lite irriterad och kom fram o sa ifrån (han tyckte väl det var hans grej haha den jäkeln). Så blev lite tråkigt mitt i allt för sånt tolererar jag inte, man får säga ifrån osv om det finns skäl till det men man får inte vara dum eller köra bort någon annan bara för att man själv hellre vill vara i centrum, då får man inte vara med helt enkelt... Och det vet Nemo, men det finns fåtal gånger då han helt enkelt bara måste försöka... så jag skickade ut honom i hallen så han fick ligga precis utanför tröskeln (bara några meter ifrån oss men ändå tillräckligt så han förstod att sådant inte tolereras) och det var inte helt lätt för honom att ligga still/passivt haha, så blev ett par gånger jag fick be honom lägga sig ner igen men han steg åtminstone aldrig över tröskeln efter att jag sagt åt honom att stanna där (när jag klickade regelbundet med dem förr så lärde jag dem att vänta på sin tur, ingen av dem tycker det är så lätt/roligt men de har alltid kunnat det men som sagt, nu var det ett tag sedan vi gjorde sånt här och i samband med mycket energi så blev det helt enkelt lite för mycket för Nemo typ)
Men sådana övningar är ju rätt viktiga också (och behöver uppdateras ibland) samt även mentalt krävande för dem, dvs att lära sig ligga vid sidan och vänta passivt på sin tur, så Nemo fick med andra ord lite extra träning även om det såklart är trist att det blev nödvändigt och att jag var tvungen att säga åt honom vad som gällde istället för "som vi brukar ha det".
 
Timmy fick fortsätta och tack o lov så tyckte han det var lika roligt ändå.
 
När han var klar bjöd jag in Nemo i "gemenskapen" igen haha och dom fick göra ett par övningar tillsammans med mig innan vi avslutade med lite pussar, klappar och slutligen fick dom varsitt ben som dom ligger nu och tuggar på...
 
Inte mycket alls till aktivering men eftersom det var längesen vi hade framme klickern inomhus så gav det ändå lite för dem (har klickat/aktiverat när jag haft ensamtid med dem men när jag har båda är jag desto sämre på att göra det då det krävs lite mer, därav att det tyvärr inte blir av så ofta med klicker inomhus och/eller aktiveringspelsövningar).

Nelly

 2015-10-29    13:44:00   av:hippieflikka
Jag sitter med en klump i halsen. Försöker hålla tillbaka tårarna men det går inte.
För idag är det två veckor sedan du försvann från mig.
 
Jag ska försöka orka berätta vad som hände för er som inte vet, jag har inte orkat skriva om det tidigare. Orkar egentligen inte nu heller, vill helst inte tänka på det alls.
 
För två veckor sedan märkte jag direkt att något var fel med Nelly på morgonen. Detta då hon inte alls var intresserad när jag kom in i köket och skulle ge kaninerna mat.  Dom brukar alltid bli som tokiga varje morgon när dom skulle få pellets till frukost, stod och väntade, klättrade. Men Nelly brydde sig inte utan satt och kurade. Och åt inte heller, hade inte ätit så mycket hö under natten heller som hon brukade.
 
Jag blev ledsen då jag som sagt genast förstod att något var fel och när en kanin inte äter brukar det alltid vara rätt allvarligt/akut och ofta brådskande att komma till veterinären... jag berättade om läget till Johan. Avvaktade lite, försökte se om hon ville äta morot eller nåt annat men efter 1,5 timme insåg jag att det inte skulle gå över. Alla tankar gick dessutom till hur det var med Tuss, hur han i stort sätt dog i min armar...
Så jag ringde veterinären och fick en akuttid klockan 14. Johan ställde som vanligt upp tack o lov o hämtade oss, utan honom vet jag inte vad jag skulle göra i sådana situationer <3
 
Nelly skötte sig som vanligt utmärkt hos veterinären när hon blev undersökt. Det är därför jag alltid haft henne försäkrad, då jag vet att hon inte har några problem med hantering och eventuella vet.besök. Molly va försäkrad i början när jag tog över dem men jag valde att ta bort hennes försäkring efter ett par år då hon skulle bli för stressad och rädd om hon krävde veterinärvård mm. Med henne skulle beslutet vara "enkelt" den dagen det händer något med henne, och jag pratade även med veterinären om detta (då trots allt ändå har känts lite taskigt att bara ha den ena av dem försäkrad...) men veterinären höll med mig.
 
I alla fall så kunde veterinären konstatera, precis som jag också misstänkt, att Nellys buk var något spänd. Nelly undersöktes och röntgades även. Jag hade hoppats på att det skulle röra sig om något mindre allvarligt, som gas i magen eller liknande så man kunde ge nån medicin och sen åka hem typ...
 
Men inget i mitt liv är enkelt (känns det som), kan det vara/bli värre så är det alltid det...
Först kom två sköterskor in och satte en kanyl i Nellys öra.. När veterinären kom in i rummet sen igen berättade hon att Nelly är allvarligt sjuk... massa vätska i buken mm... förmodligen kunde det röra sig om tumör/cancer i livmodern då det är en vanlig dödsorsak hos honkaniner.
"Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom." står det bla på agrias hemsida.
 
Så jag hade två alternativ. Antingen åka vidare till Blå stjärnan för att se om det kunde opereras..men det fanns ingen garanti för att det skulle hjälpa. Och även om jag hade henne försäkrad så kostar det rätt mycket med veterinärvård och båda hundarna har ju redan varit sjuka senaste året och min ekonomi är inte direkt den bästa... Nelly var dessutom trots allt drygt 6,5 år gammal så jag ville inte utsätta henne för en massa mer undersökningar/eventuell operation som hon kanske inte ens hade klarat mm... Med andra ord fick jag ta beslutet på plats att låta henne somna in… veterinären tyckte också jag tog rätt beslut. Men det gör så ont...
 
Jag grät och grät... fina bästa Nelly.. det var ju du som jag hade "hoppats" på skulle bli kvar sist hur hemskt det än låter. Men du hade trivts och mått bra även som ensamkanin tror jag. Men jag fick åka hem utan dig…
Älskade Nelly, det är så tomt utan dig. Jag saknar dig något oerhört. Jag undviker till och med ibland att gå in i köket stundvis då jag blir ledsen varje gång när jag vet att du inte är där. Jag har fortfarande inte klarat av att helt ta bort din del i köket (jag har alltid haft egengjorda burar till dem av kompostgaller). Molly får vara ute i köket hela tiden nu, jag lät henne direkt få tillgång till din "bur" också så att hon skulle få veta att du inte längre är där... hon gillar din "grotta" mycket, men du älskade att stå på den medan hon som vanligt helst är under den och "gömmer" sig. Hon har ju aldrig varit så social eller nyfiken som du va...
 
Nu springer du i alla fall fritt på evigt gröna ängar tillsammans med Tuss och alla de andra. 
Jag är ledsen och saknar dig men jag vet i alla fall att jag gjorde allt jag kunde, att jag tog mitt ansvar som jag lovade att göra den dagen jag tog över dig och Molly. Jag vet att du haft en bra liv hos mig och jag är glad att du inte behövde lida i onödan.
 
Vi ses igen, det är jag övertygad om. Älskar dig för alltid och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
 
 
 
 
 

Timmy akut till Blå stjärnan i helgen

 2014-07-28    16:07:00   av:hippieflikka
Ja, livet fortsätter att rulla på och visa att man aldrig kan slappna av. Timmy är fortfarande sjuk och jag tänkte nu uppdatera lite om vad som hänt sedan jag skrev om honom sist (går att läsa här).
(Och för den som är trött på att jag skriver om hundar eller mitt liv så är det helt frivilligt att läsa om ni nu inte visste det redan...)
 
Efter första akuttiden på Bohusläns smådjursklinik måndagen den 7 juli blev Timmy bättre, allmäntillståndet förbättrades snabbt, han åt utan problem och svullnaden på halsen gick även ner. Jag pratade med veterinären torsdagen den 10 juli för uppdatering och fick svar på proverna och det visade sig då att provsvaret inte var hundraprocentigt men det kunde röra sig om en ofarlig hudreaktion (vilket dock inte kändes helt troligt). Trots att han ätit smärtstillande och antiinflammatoriskt i en vecka kom svullnaden tillbaka måndagen den 14 juli. Så på torsdagen ringde jag veterinären igen och vi fick en tid för återbesök fredagen den 18 juli. Nytt blodprov togs, som då visade att inflammationen i kroppen försvunnit. Veterinären stod dock utan svar på vad det kunde röra sig om så hon skickade oss vidare, en remiss till Blå stjärnan (jobbigt att inte få några svar men bra av henne att kunna säga att hon inte vet och istället skicka oss vidare och inte typ bara skicka hem oss). I alla fall så ringde Blå stjärnan mig måndagen den 21 juli och gav oss en tid onsdagen den 30 juli. Nu blev det dock akutare än så... 
 
Timmys hals och svullnad den 22 juli,
på väg att bli större...
 
I onsdags (23 juli) tyckte jag att svullnaden blivit något större men då Timmy fortfarande kunde äta samt inte var allmänpåverkad valde vi att avvakta och se hur det skulle utveckla sig. I torsdags tyckte jag att han verkade lite slöare än vanligt men är ju svårt att veta om det "bara" är värmen eller något annat. I fredags var Timmy hos Johan då jag skulle gå ut med mina syskon på Uddevallakalaset.
 
Johan ringde och väckte mig på lördagsmorgonen och var orolig då Timmys svullnad blivit större och det dessutom hade gått ett hål på den så att det kom ut lite var och blod. Timmy hade heller inte druckit eller ätit frukosten trots godsaker i skålen. Jag bad honom direkt att ringa Blå Stjärnan, och dom tyckte att vi skulle komma in akut, så Johan lånade en bil och sen åkte vi iväg.

Det kom in ett par hundar som behövde gå före oss när vi satt i väntrummet och det blev två timmars väntetid, vilket var ett rent helvete för både mig och Johan. Timmy blev nämligen bara sämre och sämre, han la sig under bänken o ville vara ifred, han tittade inte ens på omgivningen eller de andra hundarna i väntrummet och det började även blöda mer ur såret.
Det kändes helt ärligt talat som att han när som helst skulle kunna ta sitt sista andetag typ.

När vi kom in så pratades det först på ultraljud igen och en skiktröntgen på måndag men först skulle han rakas igen på halsen. Jag frågade om han inte kunde få lite lugnande för första gången då det kändes oschysst att utsätta honom för mer undersökningar nu när bölden var så stor och sköterskan höll med mig, så Timmy fick lite lugnande så det inte skulle behöva bli allt för jobbigt för honom
.
Timmy efter att ha fått lugnande och blivit rakad. Här ser ni hur stor bölden blivit, den blev alltså ungefär dubbelt så stor på ett par dagar.
 
Dom fick raka på ett mycket större område denna gång; Svullnanden var från första början ungefär som ett stort plommon, i journalen står det att den i lördags var lika stor som en tillplattad grapefrukt, då kanske ni får ett hum om skillnaden. När dom rakat beslutade dom sig för att se om det gick att tömma bölden vilket det gick. En massa var och blod rann ut, i journalen står det "bölden tömdes på minst 1 dl var". Sen bestämdes det att han skulle läggas in för att få dropp då han inte ätit eller druckit, han skulle även få mediciner och bölden skulle dräneras (vid dräneringen tömdes bölden på ytterligare 1-2 dl var enligt journalen, så med andra ord tömdes bölden på ca 2-3 dl var/blod sammanlagt).
Sen fick vi åka hem utan Timmy :(
 
Bölden efter första tömningen
 
Igår ringde dom från Blå stjärnan och sa att Timmy fick komma hem så vi hämtade en ynklig Timmy med bandage runt halsen vid 16-tiden.
Enligt veterinären och journalen:
Det finns en risk för att Timmy har en främmande kropp i halsen som orsakat bölden. Troligt är att han kan ha sprungit emot eller in i något med halsen (eller även fått i sig nåt i munnen utomhus) o därmed fått en "sår" inne i i halsen, inifrån typ, sen har det blivit en inflammation och en lokal infektion. De tidiga blodproven visade ju inte på nån infektion men vet. sa att den kan vara såpass lokal, en bakterieodling är tagen som vi ska få svar på i veckan. Då bölden gått ner en hel del efter dräneringen behöver man inte göra fler undersökningar i dagsläget men återkommer svullnaden så är en ct-röntgen aktuell.

 
Nu har han en dräneringsslang fastsydd i halsen o den ska sitta i 4-5 dagar. Det ska rengöras och tvättas varje dag och han behöver även ha tratt större delen. Timmy har fått smärtstillande, antiinflammatoriskt samt antibiotika som han ska äta och förhoppningsvis hjälper det och han blir helt återställd. Mest rädd är jag nog för att det ska bli infekterat nu när det är så varmt, några fluglarver o sån skit vill jag inte se. Han kommer nog inte vara så förtjust i mig efter allt detta sen då jag ju måste rengöra o kolla såret varje dag, stackarn :( Jag har även fått en tid på Bohusläns smådjursklinik här i stan på fredag för att ta bort dräneringsslangen. 
 
Igår kväll var han rätt ynklig, låg och pep/gnydde och hade ont. Han fick ha tratt under natten vilket gick bra, jag har även fått möblera om lite hemma så han kan gå utan att stöta emot möblerna. Han äter typ inte men har i alla fall fått i sig medicinerna med hjälp av brödbit och skinka, och viktigast är ju att han dricker.
 
Jag hoppas verkligen att det kan vända nu så att Timmy blir frisk, att dräneringen och medicinerna hjälper så bölden inte kommer tillbaka och att såret o allt läker fint.
Vill tacka alla som ringt, skickat sms eller skrivit på facebook för att ni orkar läsa, kommentera och för att ni bryr er om både mig och Timmy. Det värmer och betyder mycket ska ni veta!
 
En ynklig Timmy med tratt
 

Timmys morgon hos veterinären

 2014-07-07    14:47:00   av:hippieflikka
Det har varit några riktigt tuffa dagar, jag har grinat från och till kan jag erkänna. För om det är något som får mig att gråta så är det om det händer något med mina djur eller om de inte mår bra. Och det är precis vad som hänt. Timmy har varit väldigt dålig och har haft ont, det började redan i onsdags men det var först nu i helgen som det verkligen blev tydligt att han hade ont, inte mådde bra och behövde veterinärvård.

Det började med att han skrek till ett par gånger vid matdags. Sen kunde han helt plötsligt inte skälla så som han brukar när han ser andra hundar, han gnydde och det märktes att det var smärtsamt att skälla. Jag försökte kolla i munnen men såg inget o han ville helst inte gapa. I lördags och söndags blev han sämre och kunde inte äta torrfoder alls utan att få ont så då fick det bli mosad burkmat utspätt med vatten och det klarade han även om det tog ett tag att äta upp. Hans allmäntillstånd försämrades, han var låg, deppig, så fort vi kom innanför dörren sprang han till sina vanliga trygga platser, han ville inte att jag skulle öppna munnen och efter att han gnytt till när jag tagit av sele/halsband upptäckte jag även att han verkade svullen under hakan.
Inatt sov jag ingenting utan väntade bara på att klockan skulle bli åtta så att jag kunde ringa veterinären här (Bohusläns smådjursklinik, där vi varit förr). Tack o lov hade de en tid redan kl. 09 idag vilket var så himla skönt för det värsta har varit den här ovissheten och maktlösheten. Google i all ära men att söka på symptom kan vara åt helvete när man redan har dåliga erfarenheter av sjuka djur eller veterinärbesök... kollade allt från borrelia, tonsillerna, spottcysta till muskelinflammation, lymfkörtlarna osv. 
 
Veterinären började i alla fall med att känna igenom honom o lyssna på hjärtat. Hon öppnade även munnen på honom, vilket gjorde ont på honom men positivt att det gick att göra menade hon. Sen visade jag henne stället där han känns svullen o även hon tyckte det var svullet. hon kunde inte svara helt på vad det kunde vara (i journalen står det bla "kraftig mjukdelssvullnad utan fastställd orsak" som diagnos) men en gissning var att det kan handla om sköldkörteln.
 
För att försöka se vad det kunde vara blev det en röntgenbild men den visade inget specifikt. Sen gjordes blodprov och det visade på lite för högt antal vita blodkroppar, inte så högt att hon trodde det rörde sig om en infektion men tillräckligt högt för att det kan vara en inflammation. (Det var även en liten anmärkning på njurvärdena men det var inget oroväckande utan kunde bero på vätskeintaget etc.)
Slutligen så gjorde veterinären ett ultraljud på svullnaden och tog även ett prov därifrån som nu ska skickas till labb för kontroll för att se om man kan få veta mer exakt vad det handlar om. 
Timmy fick lite skägg bortrakat inför ultraljudet ;)
 
Är så himla nöjd med bemötandet av både sköterska o veterinär, de var duktiga med Timmy, lyssnade på vad jag sa och gjorde ordentliga undersökningar.
 
Timmy var så himla duktig alltså o jag är sjukt stolt över honom. Inget lugnande eller liknande behövdes, han är så tapper min lilla kämpe. Hela tiden var han stilla o snäll trots att veterinären öppnade munnen på honom, han fick ligga på sidan på röntgenbordet, bli rakad på både tass o hals, blodprov, han fick en kall ultraljudsgrej samt en nål i svullnaden etc. Inte ett ljud sa han, han höll istället ögonkontakt med mig o stod tappert ut medan jag lugnade o berömde honom.
Inte ett ljud sa han under alla undersökningar, min duktiga modiga kille!

Vi fick smärtstillande och antiinflammatorisk medicin utskrivet som Timmy nu ska få i en vecka. Veterinären ska sen återkomma när provsvaren kommer o givetvis ska jag höra av mig om han skulle bli sämre osv. Men kändes faktiskt lite som att han blev lite piggare efter besöket (han träffade ju även husse som han inte träffat på ett tag vilket han nog blev glad för). Han skällde även en gång utan antydan till smärta, han sprang heller inte direkt in o la sig när vi kom hem och han åt även med stor aptit utan att få ont i munnen.
 
Det här glada uttrycket hade han idag när vi kom hem från veterinären, vilket är stor skillnad mot hur han varit de senaste två dagarna så bara själva besöket o en början till hjälp verkar nästan ha effekt.

Nu blir det lite specialmat ett tag tillsammans med vila och medicin och så hoppas jag att han återhämtar sig o framför allt att han slipper ha ont. Jag hoppas givetvis även att det inte är någon fara med provsvaren, för jag vet ärligt talat inte om jag skulle fixa mer dåliga nyheter nu.
Så håll tummarna att det inte är något allvarligt med min älskade nallebjörn och att han snabbt blir bättre!
 

Att ha en hund som inte alltid klarar att vara ensam hemma

 2014-06-28    19:38:00   av:hippieflikka
Som många vet så har min ena hund, Timmy, alltid haft lite problem med att vara hemma själv (även om han har sällskap av Nemo). Detta är något jag inte varit van vid tidigare, alla de hundar jag växt upp med/ägt eller haft i min närhet har alltid fixat att vara ensamma om det krävs, det har liksom varit naturligt. Nemo har alltid varit sån som går o lägger sig och så vilar han tills jag kommer hem igen.
 
Jag ensamhetstränade Timmy när han var liten och trodde att allt gick som det skulle. Men det gjorde det inte för "vissa" (fega) grannar klagade till hyresbolaget om att min hund skällde o förde väsen.
Det är väl minst några år sedan detta hände nu och det jag mest blev förbannad över då var att ingen av grannarna nånsin sagt ett ljud till mig om hur läget var. Så jag visste ju ingenting utan trodde allt fungerade bra! Hade jag vetat att han skällde o inte hanterade ensamheten så bra hade jag ju aldrig låtit det fortsätta! Och det är något jag än idag inte kan förstå, hur de som störde sig inte kunde komma och prata med personligen (jag satte till o med upp lappar i trappuppgången där jag bland annat berättade att jag ensamhetstränade min yngsta hund och att jag vore tacksam om de kom till mig personligen) för även om de nu var så fega och inte kunde prata ansikte mot ansikte så borde de väl åtminstone kunnat tänka på hunden?! Dvs att man kanske borde meddela ägaren om hur situationen är och ifall denne är medveten om det hela (vilket ju inte jag var... tack och lov hade jag en bra kontakt med hyresbolaget om just detta). 
 
Givetvis fick han (tillsammans med Nemo) ändå fortsätta vara ensam hemma ibland, när det var absolut nödvändigt och inte handlade om nån lång stund. Men det var nästan lika jobbigt varje gång att komma hem för man visste typ aldrig vad som väntade på en... han bet ofta sönder saker, en sönderbiten tidning gjordes till exempel om till confetti etc och jag fick varje gång se till så att inga mediciner, matrester, godis eller liknande fanns i räckhåll (lärde mig att Timmy var en baddare på att använda soffan för att klättra upp på skrivbordet t.ex.) Såhär i efterhand tror jag den främsta anledningen till att han bet sönder saker så ofta var en kombination av hans unga ålder, otryggheten av att bli lämnad/vara ensam samt även tristess. Skällandet fortsatte även det i perioder. Det jobbigaste var att aldrig veta gång från gång hur det skulle gå/bli, för ena stunden gick det framåt men sen var man tillbaka på ruta ett igen typ.
 
En liten rackare som inte trivdes med att vara hemma själv
 
I alla fall har jag insett och accepterat att Timmy aldrig kommer att bli en sån där hund som inte har några som helst problem med att vara själv, så som Nemo exempelvis. Så jag anpassar och planerar för att göra det bästa möjliga typ, pappa ställer alltid upp som hundvakt/sällskap till exempel om jag vet att jag har något som kommer att ta lite längre tid, jag hade en dagmatte en period, stundvis har han kunnat få följa med till jobbet och tack o lov är han väldigt lätt att ta med sig om man ska till familj/vänner osv.
 
Samtidigt får dom givetvis ändå vara ensamma ibland när det krävs, om jag har läkartid, sjukgymnast eller måste handla/uträtta ärenden till exempel. I snitt handlar det väl om cirka 1-3 timmar dagtid några gånger i veckan kan man säga, ibland mer eller mindre.
 
Det har hela tiden GÅTT FRAMÅT och Timmy gör fortfarande framsteg.
Det var flera år sedan jag undrade vad han skulle ha bitit sönder när jag kom exempelvis. Han slutade senare också att skälla sådär konstant, även om jag aldrig kan garantera till 100 procent att han är tyst hela tiden jag är borta. Det kommer jag kanske aldrig kunna göra riktigt heller och därför ser jag till så att han aldrig är ensam sent på kvällen till exempel (eftersom mina grannar är som dom är så skulle vissa av dom ta varje chans att ge något klagomål typ). Det enda som egentligen bevisat att han varit själv hemma på senare år har varit att nån av hundbäddarna kan ligga i en enda röra eller att mattan ligger snett typ när jag kommit hem.
 
Den senaste tiden har det, peppar peppar (borde väl egentligen inte skriva nåt om det för då vänder det kanske hm) gått bättre än förväntat och jag är så stolt!
Mattorna eller hundbäddarna har legat precis på samma ställe som de var när jag lämnade hemmet. Flera gånger har han dessutom kommit lugnt ut från sovrummet tillsammans med Nemo när jag öppnat dörren o kommit hem, dvs han har med största sannolikhet vilat och de har inte ens hört mig komma.
 
Han har gjort stora framsteg min lilla kille!
 
Sedan så har jag numera en inspelningsapp på min gamla mobil som jag inte använder så mobilen finns alltså kvar hemma o jag kan spela in vilket jag bland annat gjorde idag. Behövde nämligen handla och blev borta i 50 minuter ungefär.
Det hördes inte ett ljud från hundarna på inspelningen! Blev så glad och nu kan jag dessutom regelbundet spela in och hålla koll på hur det går (jag har varit hyfsad säker på att han inte skällt den senaste tiden men eftersom jag inte kunnat spela in tidigare har jag aldrig vetat helt säkert även om han varit tyst när jag gått samt kommit hem).
Förhoppningsvis fortsätter det såhär nu och går framåt så både han och jag kan vara mer avslappnade när jag behöver vara hemifrån :-)
 
 
 

Hundar, barn, allergi typ...

 2014-04-23    19:40:00   av:hippieflikka
Kom in för en liten stund sedan efter att ha varit ute en sväng med två pigga hundar. Då jag inte riktigt längre kan ha dem lösa här på det stället jag kunnat förut (dom har tagit bort en massa träd o buskar så det är väldigt öppet numera och dessutom finns det så mycket harar och annat som lockar och hundarna har tyvärr inte fått så mycket träning/uppdatering det senaste så att dom garanterat kan fixa sånt) så brukar dom få en liten busstund på ena grusplanen istället, dock inte lösa. I alla fall kom några av barnen som bor här fram, de har träffat och hälsat på hundarna många gånger förut. Men precis som med inkallning och hundträning brukar man ju få uppdatera även barn....

Precis när vi kom till grusplanen o hundarna började busa så kom barnen fram och bara fortsatte framåt mot oss. Jag vet att de tycker om hundarna och hundarna gillar även dom så oftast brukar de barn som vill givetvis få hälsa MEN jag är väldigt noga med att det ska ske på RÄTT SÄTT, både för hundarnas och barnens skull. Så jag bad dem stanna och så frågade jag om de ville hälsa (vilket jag redan förstått att de ville) och när de svarade "ja" sa jag att de måste fråga först innan de kommer fram, så då frågade de mig och sedan fick de givetvis komma fram. 

När det finns tid (och lust) att låta barn hälsa på mina hundar brukar jag alltid se det som ett sätt att uppdatera eller lära barnen (och givetvis även hundarna) hur man bäst bör gå tillväga och jag blir faktiskt väldigt glad när man märker att de lyssnar och tar till sig vad man berättar. Som när jag sa att man alltid måste fråga en hundägare om man får hälsa på en hund INNAN man går fram då inte alla hundar kanske gillar att bli hälsade på eller dom kan bli rädda om någon okänd bara kommer rakt fram. "Ja, då den bita" sa ena ungen men utan att lägga någon värdering i det han sa. "Ja, och det behöver inte alls handla om att hunden är arg utan kan som sagt bero på att den blir rädd eller inte vill hälsa mm" svarade jag och ungen svarade "ja, precis".
Sånt gör mig som sagt glad, att det finns barn som förstår, lär sig eller är villiga att lära sig osv hur hundar kan fungera för på så sätt kan också olyckor undvikas.
 
Gammal bild på Linn och Timmy - både hund och barn glada :)
 
Timmy höll som vanligt på att prata sönder sig haha, hans ljuva gälla skall hördes runt hela kvarteret då han ju tycker om barn väldigt mycket och dessutom var både pigg och glad. Nemo satt som vanligt helt lugnt o stilla så jag sa till den ungen som var lite mer osäker att han kunde hälsa/klappa Nemo till att börja med haha. Sen fick båda ungarna testa att be hundarna att sitta och ge dom godis ur handen vilket ungarna klarade galant, dom ställde även lite frågor och det var en trevlig stund innan vi gick vidare bort till ängen...
 
Där märkte jag för övrigt att kortinsoninjektionen som jag fick förra onsdagen inte riktigt har gett mig full effekt eller vad man ska säga. Eller ja... jag har ju ingen erfarenhet av det sedan tidigare så jag vet kanske inte riktigt vad jag exakt kan förvänta mig om man säger så. Det har känts något bättre får jag säga den senaste veckan överlag, det har inte varit lika jobbigt som det brukar att bara vara utomhus. Men förut när jag var på ängen bland allt gräs och en massa björkar så blev det jättejobbigt, så jag fick gå hemåt igen och efter en liten stund inomhus har det nu släppt.
 
Läkaren sa att en injektion förhoppningsvis skulle räcka under pollensäsongen, eller åtminstone att jag skulle slippa björkpollen. Jag har ju dock även stora problem med gräspollen men då sa han att det kunde bli aktuellt med en injektion till i sommar.
(Läste för övrigt på Radio Väst förut: På pollenlaboratoriet i Göteborg är man nära rekordnivåer av björkpollen, och i år ser det dessutom ut att bli extremt mycket gräspollen.)
 
Jag vet som sagt inte riktigt hur effekten "ska" vara osv, jag får väl prata lite med pappa antar jag eftersom han har erfarenhet av det, men kanske det är så att jag trots injektion ändå måste vara noga med nässprayen och ögondropparna? Och även om jag klarar att vara utomhus lite bättre än tidigare så kanske jag inte fixar att vara på sådana utsatta ställen som den där ängen, dvs där det i stort sätt bara finns gräs, björk och annat som blommar?
 
Gammal bild på Timmy när han var valp och vi busade
borta på den där ängen som jag menar...
 
 

Det här med flexikoppel...

 2014-03-29    20:07:00   av:hippieflikka
Jag har inte så mycket övers för flexikoppel, då jag personligen anser att så många hundägare använder det på "fel" sätt.
 
Exempelvis finns kategorin som består av (oftast äldre) människor som nästan alltid har en ettrig eller bjäbbande liten hund i andra änden av kopplet. Någon form av träning eller "uppfostran" verkar hunden inte ha fått utan den verkar mest finnas till för att skämmas bort... Dessa människor låter oftast hunden gå (och få) lite som den vill, och de verkar inte alls tänka på att andra hundar faktiskt kan reagera vid hundmöten när den lilla ettrika saken i flexikoppel kan röra sig nästintill obehindrat o kanske till och med gör utfall eller gå fram till den okända hunden. Jag har varit med om det flera gånger, möten med äldre personer vars lilla tax eller liknande är på väg fram till min hund i sitt flexikoppel eller att tanten/farbrorn inte kan ta få in sin hund intill sig om man exempelvis möts på en smalare gångbana...som ursäkt kan de le lite och säga nåt i stil med "han vill bara hälsa" men de verkar inte ha en tanke på att andra hundar kanske inte alls uppskattar det hela eller att ägaren kanske är ute o tränar med hunden (som att inte hälsa på alla hundar eller så kanske hunden fått problem med tillit till andra hundar om den blivit påhoppad tidigare osv. Att då en bjäbbande liten sak kan ha möjlighet att gå fram kan ju i vissa fall vara förödande)
 
Sen finns det den kategorin som använder flexikoppel på sina stora starka hundar som vanligtvis drar som ett ånglok och det i vanligt koppel. Och ägaren verkar då tro att ett flexikoppel gör susen, (tror dom på allvar att hunden lär sig att sluta dra med flexikopplet?!). Många gånger används flexikopplet dessutom i samband med halsband och inte sele och jag har till och med sett ägare som använt halti tillsammans med flexikoppel!!
 
Finns säkert många mer kategorier haha. Några anledningar till att jag inte är så förtjust i flexikoppel är bland annat att jag helt enkelt tycker den där dosan man håller i känns mycket krångligare än att hålla i ett vanligt koppel. Dessutom är den ju mycket mer osäker, det kanske inte alltid går att lita på spärrarna som finns och det känns också väldigt lätt att tappa "dosan" än ett vanligt koppel (som man ju kan snurra runt handleden om man vill). Tappar man den kan hunden bli väldigt rädd och i värsta fall springa bort om det vill sig riktigt illa (har hört/läst om det) då det dels kan låta läskigt om man tappar dosan och dels kan det skrämma hunden rejält att ha något stort och tungt "jagandes" efter sig om hunden fortsätter gå/börjar springa. Sen så tänker jag på det här när man låter hunden få svängrum, dvs använda flexit och inte ha hunden bredvid sig, speciellt i stadsmiljö. Det finns ju ofta en del krök där man svänger, korsningar eller så kan saker kan vara i vägen så man inte ser så långt framför sig mm. En stor chans kan ju vara att man får ett hundmöte eller något annat typ av möte utan att man själv ser det (människor som är hundrädda, cyklister, vilda djur, trafik etc). I ett sånt läge kanske man inte hinner "hala in" hunden. 
 
Det finns förstås en kategori som använder flexikopplet mer "rätt" också, och jag kan hålla med om att det finns några positiva saker med ett flexit och att det kan vara användbart. Som till en gammal hund som vill få en chans att strosa lite i sin egen takt (och som givetvis har en grundlydnad). Eller om man inte kan ha hunden lös men ändå vill att den ska få en chans till mer frihet än ett vanligt koppel ger, och då använder flexikoppel istället för löplina i skogen, på landet eller där det är säkert att låta hunden få den typ av frihet. Det viktigaste av allt om man använder flexikoppel, anser jag, är att hunden har en grundlydnad så man verkligen har kontroll över den och i tänkbara situtioner. Som att den redan KAN gå bra i vanligt koppel, att den är snäll och vare sig går fram till andra hundar eller okända människor samt att den lyssnar bra om man exempelvis vill kalla in den eller be den stanna etc.
 
Nemo är en snäll hund som inte bryr sig om vare sig människor eller hundar, han går fint i koppel och lyssnar bra. Ett bra exempel på en hund, anser jag, som kan passa för flexikoppel om man vill använda det.
 
Trots att jag inte är så förtjust i den typ av koppel så äger jag faktiskt ett flexikoppel som jag köpt nångång för länge sen. Jag kanske har använt det max 3 gånger eller så hehe, då det inte direkt är nåt för vare sig mig eller mina hundar... jag gillar vanligt koppel bäst, mina hundar kan/får vara lösa ibland och dessutom har jag ett mycket längre vanligt koppel samt löplina om behovet finns. Men idag valde jag faktiskt att använda flexikopplet på långpromenaden med Nemo (Timmy har varit hos husse tidigare idag).
Nemo har inte varit lös på ett tag och jag ville inte gå med honom helt lös nu på promenaden då jag tänkte att det säkert kan vara en del människor i rörelse med tanke på dagens väder och sträckan gick dessutom i varierad miljö (ställen med trafik bla). Sedan så är det ju trots allt förbud att ha hunden lös nu. Även om det vare sig fanns några vilda djur där jag gick och att Nemo är väldigt duktig och skötsam så kändes det onödigt. Jag kom i alla fall att tänka på att jag faktiskt har ett flexikoppel och såg det som ett slags mellanting.
 
Nemo började dock med att gå ungefär precis som i ett vanligt koppel, dvs strax bredvid eller något framför mig. Jag blev nästan lite besviken haha, tänkte ju att han kunde utnyttja flexit för en gångs skull.
 
Den främsta anledningen till att jag så sällan använder det (förutom dom uppenbara anledningarna jag skrev om längre upp) är för att det känns lite onödigt då Nemo, trots möjligheten att få mer frihet, ändå brukar gå nära mig vilket innebär att flexit inte nyttjas nåt vidare.
 
Efter en stund började han dock inse att han kunde öka avståndet något och precis som han gör när han promenerar helt utan koppel stannade han ibland för att vänta in mig (på eget bevåg utan att flexit "tagit stopp" eller var maxat.) Jag tror inte att jag använde den där spärren som finns en endaste gång under promenaden (förutom en gång precis i början för att se hur den funkade men det räknar jag inte riktigt)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sådär, nur har jag nog fått med allt om det här med flexikopplet och vad jag tänker om det haha.
Hur tänker ni andra om flexikoppel?
Använder ni det själva till era hundar och i sådana fall varför och i vilka situationer?
 
 
  En väldigt trevlig o härlig promenad blev det i alla fall :-)

Nelly på språng

 2014-03-17    14:02:00   av:hippieflikka
Det är vällan sällan som jag är helt hundfri men om jag väl är det utan att det beror på att jag måste iväg på något eller liknande så brukar jag låta köksdörren vara öppen samtidigt som Nelly får springa fritt i köket. Nelly är nämligen en nyfiken, social och lekfull kanin så hon brukar numera uppskatta att även få hoppa ut i hallen för att checka läget samt springa av sig. Och det är så himla roligt och underhållande att se henne göra det hihi. Oftast sitter jag vid skrivbordet/datorn samtidigt och då ser jag ibland i ögonvrån hur hon kommer springandes i hallen, stannar upp o undersöker något, för att sedan göra några glädjeskutt fram och tillbaka :-)
Och hon har blivit modigare ju mer hon fått vara ute, i början höll hon sig nära köksdörren så att hon snabbt kunde skutta in igen om hon ville men nu uttnyttjar hon hela hallen (på mattan) och hon bryr sig inte heller om vad jag pysslar med. I fredags va hon ute senast och jag blev så full i skratt när jag skulle gå på toaletten och mötte henne där hon satt utanför toadörren haha.
 
 
Nelly på språng i hallen :-)
 

Ooops, en hare...

 2013-03-08    19:26:00   av:hippieflikka
På onsdagsmorgonen var jag ute och släppte hundarna. Vädret var härligt, kallt, men det börjar kännas som att våren är på väg i alla fall. Hundarna sprang som tokar, mycket energi med andra ord. De busade och ruschade men kom när jag ropade och sökte även spontan kontakt.
 
Full rusch och lek
 
Godissök
 
Jag gjorde även lite godissök till dem och när jag som bäst stod vid ett träd och placerade ut lite godisar såg jag i ögonvrån att Timmy fått syn på något framför sig (hundarna var bredvid mig och väntade på att jag skulle bli klar). Givetvis var det en hare... det brukar finnas lite harar i perioder här i området, så det var egentligen inte så överraskande. Dock hade jag innan jag släppte hundarna gått runt i området och visslat, varit högljudd, Timmy hade skällt till ett par gånger av glädje och jag hade tittat riktigt ordentligt innan jag kopplade lös hundarna. Och så hade de därefter alltså sprungit omkring i typ 30 minuter. Så vad den där haren hade att göra mitt bland oss kan jag inte riktigt förstå...
 
Timmy letar godis
 
Nemo är en fena på godisträd
 
Tack och lov så är Timmy är en vallhund samt inte har nåt större viltintresse. Jag hörde hur han skällde ett par gånger under jakten medan jag tog mig ur skogsdungen och ropade ett par gånger på honom. Minuten senare såg jag den lille rackaren komma i full fart mot mig, hur glad som helst haha. Jaja, sådant som händer. Tur att det "bara" handlade om nån minut och att han så snabbt kom när jag ropade och inte hade något som helst intresse av att spåra eller leta efter harjäkeln ;-)
 
Lugnet före stormen haha. Två lydiga duktiga hundar väntar på att söka godis.

Jag vill att min hund ska lyda för att den vill det!

 2013-03-07    19:45:00   av:hippieflikka
För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att det är dags att en gång för alla träna Timmy när det kommer till hundmöten. Timmy är nämligen en pratsam hund, han kan skälla när vi leker eller när han är glad. Dvs, det hör till hans personlighet. (Det var lätt att lära honom "skall" kan jag säga hehe)
Men det är inte lika roligt när han gör sig hörd bara för att han ser en annan hund. Han har inget agg eller liknande mot andra hundar, han lägger sig för alla, det handlar snarare om att han vill göra alla i området inklusive mig uppmärksam på vad som händer.
 
 
Tyvärr kan det tära på ens tålamod ibland, speciellt när man är ute med båda hundarna för då har man liksom inte riktigt samma koll/kontroll att försöka ligga steget före. Och jag har väldigt sällan haft egentid med Timmy, då Johan inte alltid haft hundarna så mycket och eftersom Timmy har svårt för att vara själv hemma så har jag varit tvungen att ta tillvara på de få stunder jag haft utan honom (för att handla, uträtta ärenden osv).
 
Men för ett par veckor sedan fick jag flera dagar med honom och det var riktigt roligt att träna med honom. Han är så jäkla duktig när han får en riktig chans att visa det, men han behöver vägledning (vilket jag inte riktigt kunnat tillgodose när jag alltid haft båda hundarna). Men nu är vi på gång i alla fall. Han får numera en uppgift när vi möter hundar, antingen gå fot bredvid mig o ha ögonkontakt eller sitta ner o ha ögonkontakt. Och han är så jävla bra!! Häromdagen gick han, eller snarare trippade, så fint bredvid mig och hade ögonkontakt hela tiden medan en annan hund gick på andra trottoaren och trots att den andra hunden skällde så fokuserade Timmy helt på mig (jag var förberedd med klicker och godis). Och den här gången var ändå Nemo med, men det var inga problem alls (även om jag fick säga till Nemo att flytta lite på sig för att det var Timmy jag tränade haha, han var också godissugen).
 

 
Två bilder på Timmy, första bilden är tagen när han var liten och den andra bilden är tagen i höstas tror jag. Både visar i alla fall hur bra det är att träna kontakt och hur duktig Timmyboy är på det.
 
Med andra ord så behöver Timmy en uppgift att fokusera på, för att "behärska" sig. Och jag anser personligen att det är så man ska gå till väga när det kommer till hundträning. Det vill säga, det är bra mycket bättre att visa hunden vad man vill att den ska göra istället för att bestraffa när den gör nåt man inte vill att den ska göra. Visa ett alternativ helt enkelt och gör man detta o belönar när hunden gör rätt så lär den sig snabbt vad som gynnar den mest (med andra ord är det roligare att exempelvis gå fint o ha ögonkontakt med matte för då får man beröm och godis istället för att skälla på andra hundar för då får man ingen belöning eller uppmuntran etc).
 
Det skapar en mycket bättre relation mellan hund o ägare om man tränar med positiva metoder.
Sen är ingen perfekt, man kanske inte varje gång har tillräckligt med tålamod eller man kanske har mindre energi en dag o därmed svårt för att träna eller vara positiv. Jag har många gånger tappat tålamodet och argt sagt till hundarna att ge fan i att skälla. Men varje gång det har hänt så har jag fått dåligt samvete o mått skit, för jag vet ju att det inte är hundarnas fel. Det är i stället mitt fel för att jag inte varit tydligare/tränat bättre etc. Men man är trots allt inte mer än mänsklig och vet man med sig att det inte är rätt sätt att hantera situationen så är det bara att lära sig av sina misstag och träna vidare.
 
Att gasta eller rycka i koppel etc kan kanske få hunden att sluta för stunden men den lär sig knappast någonting av det utan risken är snarare att den fortsätter och eventuellt trappar upp beteendet, det finns risk för att hunden till slut inte alls gillar andra hundar eller tror att den måste skydda sig ännu mer (genom att skälla/morra/göra utfall) eftersom den kopplar samman obehag med andra hundar. Och har man det såhär varje promenad så tycker man nog snart att det är jobbigt att vara ute med hunden, vilket kanske leder till att den får mindre aktivering/motion och så känner den av att ägaren hela tiden är på "sin vakt" och då är det ju faktiskt inte alls konstigt om hunden också är det eftersom det är vad som "förväntas" av den samt att den kanske känner ett behov av att skydda matte eller husse då denne är orolig/nervös/vaksam.
 
Det behöver givetvis inte alltid bli eller vara så här men det är rätt vanligt. Allt blir en ond cirkel och den som får lida mest är givetvis hunden. Visst kan man säga nej till sin hund och vissa hundar tål/behöver lite mer än andra. Att vara bestämd och tydlig är inte samma sak som att vara hård. Men att bestraffa sin hund fysiskt (eller psykiskt) gör inte att hunden ser upp till dig, den kanske lyder, men vill man ha en hund som lyder för att den är rädd för dig eller osäker för att göra fel? Är det inte bättre att ha en hund som lyder för att den verkligen vill göra det, för att den tycker om dig och får ut något positivt av det?
 
Nemo går lös bredvid husse.
Han hade frihet, han hade valmöjligheter. Givetvis passade han på att springa också, men han försvann aldrig ur sikte och han stannade alltid och väntade in oss om han var en bit framför oss.
Eller så strosade han lugnt på vid sidan om en... Bilden är tagen för drygt ett år sedan och jag gillar den mycket, då jag kommer ihåg promenaden och hur skönt det var att kunna lita på sin hund, trots att man går på ett motionsspår, omgiven av skog och hunden är lös.
 
 
Två gamla bilder på mig och Nemo.

Matte på vift

 2013-02-26    15:42:00   av:hippieflikka
I slutet av förra veckan va jag ute o släppte Timmy, vi var ute i 40-45 min eller liknande :-)
Timmy håller sig alltid nära, han vill vara med en och leka eller bli aktiverad. Till skillnad mot exempelvis Nemo, han vill gärna springa av sig ordentligt eller kunna strosa runt lite mer på eget bevåg. Vilket också innebär att Nemo kan försvinna ur sikte då och då. Han har aldrig stuckit ifrån mig utan är alltid i närheten, även om jag inte alltid kan se honom. (Räcker oftast med att jag då ropar att han får visa sig så kommer han fram).
 
Timmy kommer på inkallning och mer därtill, dvs söker mycket spontan o egen kontakt. Han försvann dock ur sikte ett par gånger när han var lös. Men då hjälpte jag honom på traven att förstå att han inte bör göra det hehe. För jag passar nämligen på att gömma mig om detta händer, stackarn blir nästan smått förtvivlad när han springer o letar efter mig. Jag brukar göra små ljud så att han hör att jag är i närheten så det brukar inte ta så lång tid innan han hittar mig, och då får han massa beröm o godis och han blir jätteglad. Samtidigt som han får en lärdom och påminnelse om att det handlar om att han ska hålla koll på mig och inte tvärtom.
 
Pigg, alert och godissugen!
 
Söt som socker

En hyllning till Nemo

 2013-02-02    21:15:00   av:hippieflikka
Idag fyller min älskade finaste Nemo 6 år. Kan inte riktigt fatta att han liksom redan är 6 år... Spike blev ju bara 5,5 år så detta är med andra ord första gången jag får uppleva att min hund fyller sex år.
 
De som känner honom vet att han är världens snällaste. Han är den mest kelsjukaste hunden som finns, han får aldrig nog av gos. Han vill alltid vara med, helst sitta i nåns knä typ och ha en personlig "klappare". Som pappa typ hihi. Han älskar att få springa lös, antingen ruscha av sig ordentligt eller gå och strosa och äta gräs. Finns det nån lerpöl eller något dike har man inte en suck att stoppa honom, han älskar nämligen att bli smutsig. Typiskt vita hundar va? ;-) Men å andra sidan gör det inte så mycket, för när man ser hur glad och lycklig han är när han krafsar, "badar" eller lägger sig som en krokodil i leran så blir man glad och lycklig själv. Han är lättlärd och otroligt duktig. Går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar honom.
 
Grattis på sexårsdagen älskling!
 
 
Inga tvivel om att han gillar att skitna ner sig va? Haha.
 

Posera har han alltid varit bra på!
 

Snökungen
 

FRIHET!
 

KÄRLEK....
 

Bröderna bus i snön

 2013-01-24    15:36:47   av:hippieflikka
Det har även blivit en del bus i snön nu i januari, som min mobil fångade upp. Jag tycker det är lite tråkigt att ta bilder med mobilen då de inte är i närheten av hur bra de kan bli/vara jämfört med när jag tar med systemkamera. Men ibland får man ta vad man har och trots allt är det ju bättre än inget. (Två klyschor i samma mening där haha).
Sen får jag väl faktiskt medge att vissa bilder faktiskt kan bli hyfsade ändå, om man tänker på att de är tagna med en mobil och att den som tar bilderna har mobilen i en hand och samtidigt försöker hålla i två busiga o glada hundar i den andra handen ;-)
 
Haha, när Nemo väl kommer igång kan inget stoppa honom ;-) Ni ser väl vilken kamphund jag har, han går på attack direkt mot strupen!! ;-)
(Tråkigt nog är han inte alls sugen på att busa på det här sättet, dvs brottas o ha närkontakt, när han är lös. Då vill han bara springa, strosa o njuta av friheten typ. Är mest i koppel eller inomhus som han kan komma igång o leka såhär med brorsan, som tycker det är skitkul att busa på det här sättet även om det innebär att han alltid hamnar på rygg haha).
 
Ibland får man bita i det man kommer åt, verkar Nemo tänka...  själv försöker jag ha kopplen så långt ner jag bara kan så att de lätt kan gå/hoppa över dem under lekandet. Eller så får jag pausa dem lite. Vill ju ogärna att de ska trassla in sig själva eller mig med för den delen.
 
Nemo i sitt esse
 
In action
 
Timmy hamnar alltid på rygg haha. Å andra sidan är det precis så som det ska vara. För givetvis lägger man sig för sin storebrorsa. För Timmy spelar det ingen som helst roll märks det, han är bara glad över att leka hihi. 
 

Posering i snön

 2013-01-24    15:18:00   av:hippieflikka
Lite bilder som jag tagit med mobilen nu i januari.
 
Så här ser det ut VARJE gång vi går ut. Det är som att
han ser snön för första gången så fort vi går utanför dörren...
 
Spanar
 
Fina Nemo är sugen på godis
 
Timmy bryr sig inte om snö o kyla inte! Han är som gjord för vintervädret.
 
Den här filuren ska snart få börja bära klövjeväska, få sina höfter röntgade och till våren ska han få bygga upp lite muskler sakta men säkert för nästa vinter, ja då jäklar ska han få dra så mycket han vill i snön hehe. (Dvs dra pulka till exempel).
 
 
Haha Nemo står i stort sett i samma position på båda bilderna men det kan man inte riktigt säga om yrvädret bakom honom ;-)
 
Herre på täppan :-)
 
Två hundar - två synsätt?
 
Lite bättre posering på dem nu även om Nemo precis vände blicken bort från kameran när jag tryckte av...
 
 

Puh, jag hade fel

 2013-01-13    19:24:38   av:hippieflikka
Har glömt nämna att det inte verkade vara mjällkvalster. Brukar ju oftast inte vara så att man blir glad över att ha fel men när det kommer till sådana här saker gäller det dock!
 
Nelly är fan världens bästa kanin för övrigt. Vi var ju hos veterinären och hon skötte sig exemplariskt. Hon sprattlade inte ens en enda gång! Gick själv ut till hälften ur transportburen för att kika, blev lite blyg när veterinären kom in men var inga problem alls vid undersökningen. Vet. drog trots allt lite päls från henne, så man hade kunnat förstå ett sprattel eller liknande men nope, Nelly höll sig cool. När vet. gick för att titta i mikroskop fick Nelly lite godis och det åt hon med glädje.
 
Vet. kunde som sagt inte se att det skulle vara mjällkvalster men då hon inte helt kunde utesluta att det kunde vara början på det heller så valde hon att ge Nelly behandling ändå. Stronghold, droppar i nacken.
Mjäll hade hon ju en hel del men det var inget ovanligt sa veterinären. Såret på nosen såg fint ut och så länge det inte blir värre behövde det inte göras något. Blir det dock värre skulle jag komma tillbaka för då måste hon få antibiotika. Men nu räckte det med att hålla lite koll.
 
Frågade veterinären om helhetsintrycket av Nelly då det är så lätt att man blir "hemmablind" och inte ser ev. saker. Men jag behövde inte oroa mig :-)
Hon sa att Nelly var jättefin i kroppen o hullet (vägde henne, hon låg på 1,6 kg) o pälsen (om man bortser från en del mjäll dårå). Hon sa även att Nellys tänder var jättefina, klorna, ögonen och öronen likaså. Nelly fick även beröm för sitt lynne/mentalitet då vet. såg hur lugn, tillgiven och cool hon var. Blev så stolt över henne.
 
Kostade en slant som det brukar göra när det gäller veterinärbesök men skönt att veta att allt var okej. Och känns faktiskt värt att bara få en åsikt från en expert liksom, så att man får bekräftat att ens kaniner mår bra och är friska :-)

Parasiter

 2013-01-10    14:44:00   av:hippieflikka
Yey. Alltid är det nåt.
Som jag brukar säga; Det kan alltid bli värre...
 
Upptäckte häromnatten att min älskade finaste Nelly hade ett par skorpor på nosen. Tänkte först att hon kivats lite med syrran sin eller nåt sånt men såg sen att det inte så ut som nåt "riktigt" sår. Så det blev givetvis google samtidigt som jag satt o lipade o tänkte det värsta. Hittade dock vad det kunde tänkas vara så jag undersökte henne mer noggrannt och har även kollat Nemo och tror att vi har invaderats av mjällkvalster. Parasiter. Som om det inte finns nog av såna i denna värld. 
 
 
Älskade finaste Nelly.
 
Imorn ska jag till veterinären med Nelly o Nemo, medicinen är receptbelagd så man måste träffa en veterinär. Nelly ska in först och sen får vi se om dom behöver kika på Nemo också. Jag sa direkt att jag inte utsätter Tuss eller Molly för ett vet.besök, dom är allt för blyga och nervösa för nåt sådant. Nelly är ju ändå såpass social och go. Förhoppningsvis slipper Nemo komma in till dem, vill ogärna utsätta honom för det hela då han trots allt är rätt känslig och det är ju inte direkt så att han har så bra erfarenheter från stället (när han sövdes för tassåret o krampade vid uppvaket). Timmy är hos morsan så han har jag ej kollat igenom helt än, men det spelar inte så stor roll för alla djur måste behandlas. Ingen av djuren har dock några besvär eller lider av det hela så det är ju skönt.
 
Mjällkvalster är väldigt vanligt och inte farligt men vad jag förstått så kan behandlingen ta lite tid och ev. lär man få sanera en hel del av hemmet och djurens grejer. Känns sådär kul med fem djur i min lägenhet.
Jag kan ju liksom inte ens diska själv... men pappa har som vanligt lovat att ställa upp med allt. Han kom för övrigt till mig idag och hade handlat med sig cigg, yoghurt, mjölk, havrefras och bröd då jag inte haft nåt att äta de senaste dagarna typ. Undra vad jag hade gjort utan honom...
 

Mys i köket

 2012-09-29    16:24:00   av:hippieflikka
Finaste goaste Nelly <3

Orädd, nyfiken och social

 2012-05-17    19:03:32   av:hippieflikka

Låt mig få presentera Nelly!

Egentligen kanske jag borde börja med en ordentlig presentation av mig själv. Eller hundarna. Men nu blir det inte så, utan istället är det Nelly, en av min två kaniner, som får uppmärksamheten i ett alldeles eget inlägg.

I november 2009 satt jag, som så många gånger förr, och kikade på blocket-annonser. Detta är något som händer titt som tätt. Ibland blir jag upprörd och arg över alla djurannonser där det står i princip samma sak; "Vi köpte djuret till barnet men nu har den tröttnat så vi behöver bli av med den" eller "allergi har uppstått/vi har inte längre tid/det var inte så roligt som vi trodde" och liknande. Åh, vad arg jag blir... för djur är fan inte nån leksak till ungen, eller något man köper och sen struntar i. Inte heller är det rätt att köpa ett djur för att en månad senare inse att det visst krävdes mer ansvar och tid än man trott.

Men för att komma till sak. Jag hade en kanin när jag var yngre, den hette Titus och bodde i en utebur hos min granne (han och morsan var tillsammans, och han hade hus med stor tomt, därav anledningen). Titus var som en liten hund, jag kunde ha honom lös, han kom på inkallning och kunde lite tricks.

Jag gillade alltså att ha kanin, och när jag hittade annonsen om "Två stycken kaniner på 8 månader" föll jag. Och så började "kampanj övertala sambo" vilket faktiskt gick igenom (vilket jag aldrig trodde först).
Nelly och Molly, som syskonen hette, var födda i april 2009 och bodde inomhus. Men familjens hund hade börjat anse att kaniner ska jagas och helst ätas upp vilket var skälet till omplacering. Jag skickade iväg ett mejl och på den vägen är det alltså...

Annonsen på blocket

De bodde tillsammans utan problem men efter ett tag hos mig började de bråka allt mer och till slut fick jag ta beslutet att sära på dem, tråkigt nog :( Så nu bor de i varsin stor bur, och de har tillgång till hela köket tidvis. De kan inte vara ute samtidigt, men trivs med varandra ändå.

Nelly är en blandning mellan dvärgvädur och hermelin (men jag tycker de är rätt stora för att vara de raserna...) och hon är helt grå i färgen. Nelly är den som är mest social av dem båda två, hon är nyfiken och orädd. Hon trivs med att sitta bredvid Mollys bur, så de har daglig kontakt med varandra.

En vanlig syn. Nelly vet hur man njuter.

Eftersom Nelly är såpass social har hon tillgång till hela köket på dagtid. Hon kan alltså välja mellan att vara i sin bur eller i köket. Varje gång man öppnar köksdörren kommer hon springandes och "hälsar" :) Ibland är hon framme och krafsar lite på mina ben, och när kylskåpsdörren öppnas är hon på alerten kan jag meddela :)
Ibland när man ska gå ut från köket och stänga till dörren igen, kommer hon springandes och vill kika ut för att se vad som händer. Hon gillar att ibland bli kliad bakom öronen, men då ska det vara hennes villkor och på golvet. Ingen knäkanin med andra ord.

Att gosa med matte går an, ibland.

Ingen av mina hundar har problem med kaninerna, eller tvärtom. Hundarna får ibland vara med i köket, de vet om att de måste vara snälla och lugna tillsammans med kaninerna. 

Nemo och Nelly är kompisar

Jag kan dessutom tillägga att båda mina kaniner går på låda (kattlåda) vilket är himla praktiskt! Dels så luktar det inte lika mycket, och dels är det väldigt enkelt att städa hos dem.

Mina kaniner kräver inte mycket, och ingen av dem är speciellt gosiga av sig.

Varje kväll städar jag ur lådorna och byter strö, fyller på hö och vatten samt ger dem lite olika grönsaker/frukt. På morgonen får de lite pellets utspritt i burarna. Storstädar nån gång i månaden vilket innebär att jag städar hela buren och byter material (halm) och dessutom så brukar jag försöka möblera om lite för dem i köket. Dom har en del "leksaker" och dessa tar jag till och från bort/lägger till, byter plats på, jag lägger in stenar och grenar med mera.

En del av deras "leksaker". Köksbord, vad är det? ;)

Och ska jag vara ärlig så är detta nog inte sista gången jag har kaniner, vare sig jag har barn i framtiden eller inte. Drömmen är att ha en stor trädgård och bygga en stor hage för kaniner där de kan krafsa, gräva, gnaga, äta gräs och leva livet. Men tills dess får köket duga...


Ibland får de komma ut i sele om somrarna
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!